onsdag 30 december 2009

Ångest

Har ångest över skolan. Har gigantotenta snart, och jag orkar knappt gå upp ur sängen, än mindre plugga. Förstår inte hur det ska gå. Tror att jag har en lite fördröjd sorgereaktion, jag ansträngde mig så att vara 'duktiga flickan' och ta hand om de andra i början. Måste ringa studievägledaren och höra hur vi kan göra, tror att jag behöver vara sjukskriven ett tag egentligen.

fredag 25 december 2009

Han sitter!


Min duktiga stora pojke kan äntligen sitta!

tisdag 15 december 2009

Snö!

Äntligen snö! Som jag har längtat! Nu är det äntligen jul. Fast jag har jobbat så jag har inte riktigt kunnat njuta av den mer än på morgonen, men Assar var överlycklig på morgonpromenaden. Tänkte ringa till pappa och berätta, han är en av de få som förstod lyckan av en snöglad hund, men det gick ju inte. Jag saknar honom så. Sedan vi var hos prästen har jag inte riktigt lyckats fungera helt, jag är så trött, så trött. Men det är ju inte mycket att göra. Begravning på fredag och jag VILL inte. Jag orkar inte. Kan inte ta avsked, erkänna att han aldrig kommer tillbaka. Ska iaf jobba imorgon igen, det är ganska skönt för då har man inte tid att tänka.

måndag 14 december 2009

Pepparkaksgubbe


Idag är Oscar pepparkaksgubbe. En dag för sent visserligen, men Hugos dagis firar lucia idag, så det fick bli så. Igår städade vi och tog det lugnt, och idag städar vi det sista så att det blir snyggt igen. Underbart med snö! Hugo fick faktiskt åka pulka till dagis idag, även om det var lite för lite snö för det egentligen. Jag tänkte som så att det kanske inte blir mer snö i år, man vet ju aldrig, så det var lika bra att passa på för pulka måste han ju få åka.

lördag 12 december 2009

Du är med mig var jag går

En sång av Mikael Wiehe är mitt mantra just nu, den far runt runt i huvudet. Orkar inte skriva hela, men skriver ner den del som far runt mest.

'och stormar kanske tystar oss,
och skuggor kanske slukar oss, och sorger kanske tvingar oss på knä.
Men ingenting i världen
kan lösa våra band.
Du är med mig var jag går,
genom månader och år.
Du är med mig vart jag far,
du är med mig alla dar.
Du är den jag kunde va'

Den heter 'du är den jag kunde va' och är för mig just nu den enda låt som verkligen kan beskriva saknaden. Eftersom jag sjungit så mycket själv är det så många vackra sånger som reducerats till att vara antingen roliga eller tråkiga att sjunga, men denna sång är inget jag skulle valt att sjunga själv så jag tror att det är därför den blir så stark. Samtidigt som den får mig att gråta hjälper den också på något sätt till att hålla mig uppe på fungerande nivå. Mycket underligt egentligen.

tisdag 8 december 2009

Ljuvliga Oscar


Så här söt är han. Min lill-skrot. Som faktiskt snart är en stor dagispojke! På ett sätt är utvecklingsförsening rätt trevligt, för alla perioder varar mycket längre. Med Hugo gick det så fort, men Oscar har varit 6-månaderisch i typ ett är istället för som normala barn som bara är det i typ 2 månader innan de tar nästa utvecklingssteg. Vilket ju kan vara superjobbigt ibland förstås, det är gosigt ibland också. Men förutom att gulla med Oscar har jag idag också köpt en klänning att ha på begravningen. Det känns bra att ha det gjort, så här jag ett bekymmer mindre. Nu ska jag ut och ta en öl med P och M, första 'ut och ta en öl' på lääänge, ska bli kul!

fredag 4 december 2009

Skolk igen...

Skolkade idag igen, och igår. Jag orkade helt enkelt inte. Vi träffade prästen i tisdags och det slog liksom hål på bubblan jag byggt runt mig där allt är okej. Det är inte okej, min pappa är död. Jag vill egentligen inte ha någon begravning, bara fortsätta leva i mitt vakuum där jag kan låtsas att han lever, han är hemma hos mamma, och allt är okej. När vi var hos prästen blev allt så verkligt igen, att han faktiskt är borta. Det kändes på ett sätt bra att vara där, begravningen kommer att bli fin, men jag fick också en försmak av hur fruktansvärt det kommer att vara att sitta där och på något sätt ta farväl av min pappa. Så jag har varit rätt deppig sedan dess.
Men jag har i alla fall pratat med Oscars dagis och blivit lugnad på alla punkter där, så jag behöver inte oroa mig för det just nu.

måndag 30 november 2009

Nyklippt igen...


Idag fick båda pojkarna klippa sig hos frisören. Hugo blev jättefin, men jag sörjer Oscars lockar lite. Fast de växer ju ut igen förstås. Annars har jag varit duktig och gjort klart en skoluppgift till imorgon, skönt att ha det gjort. Försökte också få tag på Oscars blivande dagis för att höra hur det blir med maten och när han ska börja, men fick inte tag i dem. Bättre tur imorgon kanske.

lördag 28 november 2009

Nyklippt


Idag har jag klippt stackars Oscar, fast bara luggen. Den var så lång så att den hängde ner i ögonen hela tiden. Det var inte lätt ska jag säga, funderade på att försöka klippa lite på resten av håret också, men insåg att det var en omöjlig uppgift. Så vackert blev det ju inte, han ser ut som en sovjetisk hockeyspelare. Tur att han är så söt i alla fall, helt objektivt nu alltså. Annars har jag jobbat i bokhandeln, stått i kassan mest, så jag slapp tänka. Fast jag blev rätt trött. Ska jobba imorgon också, sedan hem till mamma och äta, sedan stupa i säng. Så behöver jag inte tänka imorgon heller.

torsdag 26 november 2009

Det blir jul ändå...


Det blir jul ändå, även om inte pappa är med. Så nu har vi julpyntat i alla fall. Det känns så konstigt att pappa inte kommer att vara med. Jag vet inte alls hur vi kommer att göra med julafton, vi får väl försöka styra upp något för Hugos skull. Jag är fortfarande rädd för när jag kommer att bryta ihop, jag har lyckats hålla det på lite avstånd än så länge. Jag bävar för begravningen. Och för skolan, vet inte hur jag ska orka. Men imorgon ska jag och Hugo baka lussebullar, och förhoppningsvis orkar mamma och min syster ta sig hit de med. Oscar är fortfarande sjuk men förhoppningsvis på bättringsvägen, han har haft feber i över en vecka nu vilket resulterat i tre besök på akuten och ett hos hans vanliga läkare samt två influensaprov varav det ena var negativt och det andra inte är klart. Suck. Hoppas han slutar ha feber snart, annars missar han sin andra vaccination på onsdag. Som förresten är min födelsedag. Som jag knappt orkat tänka på, orkar nog inte fira. 27 är inget särskilt, jag kan fira nästa år ist.

torsdag 19 november 2009

Min pappa

Min pappa är död. Min underbara, snälla, trygga, musikaliska, kärleksfulla och ibland tjurskalliga och uppmärksamhetskrävande pappa finns inte mer. Han dog i torsdags. 54 år blev han. Den sitter som ett tryck i bröstet, jag törs inte släppa ut den. Sorgen. Den finns där hela tiden, men jag vågar inte släppa fram den helt. Om jag släpper fram den kanske jag slutar fungera, slutar andas. Det känns i alla fall som att jag borde sluta andas i så fall för den är så stor, sorgen. Jag förstår inte riktigt hur livet kan fortsätta, att världen inte har stannat. Hur kan det vara så att min pappa inte finns? Det går inte, det får inte, jag kan inte. Men ändå bara fortsätter jag, livet har tydligen inte stannat, jag bara flyter med. Livrädd för vad som händer när sorgen kommer ifatt mig helt. Hur ska jag klara mig utan min pappa? Ont i hjärtat. Tryck i bröstet.

Gråt inte för att jag är död av Barbro Lindgren

Gråt inte för att jag är död
jag finns inom dig alltid
Du har min röst
den finns i dig
den kan du höra
när du vill
Du har mitt ansikte
min kropp
Jag finns i dig
Du kan ta fram mig
när du vill
Allt som finns kvar
av mig
är inom dig
Så vi är jämt tillsammans

måndag 9 november 2009

Skolk och noja

Idag skolkade jag faktiskt, jag var bara så trött. Tror att det kan ha lite att göra med bearbetningen av all info vi fick hos genetikern i fredags. Jag tror att en del av den ständiga oron har släppt lite, och man kan bli så fruktansvärt trött när man inte längre behöver vara i ett sådant upptrissat spänningstillstånd. Menar nu inte att tillståndet är spännande utan att jag är spänd. Jag har dock verkligen inte landat helt, bara backat en nivå. Jag har läst artikeln om den tyska flickan 3 ggr. Jag har läst artikeln om hjärtfel 2 ggr. Jag har läst en artikel om barn med 8p deletioner säkert 5 ggr minst. Och känner mig tryggare och lugnare angående vissa saker, absolut, som att han antagligen kommer att kunna gå och prata. Och jag har bestämt mig för att ta upp frågan om hjälptecken på nästa habiliteringsplaneringsmöte (oj, lååångt ord) på fredag. Men andra orosmoment har dykt upp. Den tyska flickan fick PEG insatt när hon var 2-2½ år. Kommer Oscar också att behöva det? Kommer han aldrig att kunna äta själv? Han äter ju okej nu, om man ser det som en övergångsperiod, men han kan inte äta så här resten av livet, det går inte. Vi trugar ju var eviga dag med maten om han ska ha något annat än gröt. Gröten äter han ju för det mesta iaf. Och det är inte alls bara de barn med en deletion på "hjärtgenen" (som Oscar inte har) som har hjärtfel, det finns tydligen också ett eventuellt samband med deletion på 8p21.2 (som ingår i Oscars deletion) och hjärtfel, även om det inte är lika tydligt. Så nu får jag oroa mig för det också fast jag tänkt låta bli.

Har också blivit medlem i unique på www.rarechromo.org eftersom jag såg att där finns några med deletioner i samma område som Oscar, även om det inte fanns någon med exakt samma. Ska bli spännande att få läsa om hur de barnen är, och eventuellt få kontakt med någon annan familj. Funderar på att gå med i nätverket för ovanliga kromosomavvikelser www.noc.fub.se men har inte bestämt mig än, det verkar lite krångligt. Det verkar eventuellt finnas en person med liknande deletion som Oscar där, men också iaf en som verkar vara ganska lik honom till sättet även om den pojken inte har samma deletion. Jag får se hur jag gör helt enkelt. Även om jag gärna skulle sitta framför datorn och läsa om barn med liknande deletioner dagarna i ända just nu, så mår man ju inte så bra av det, och jag har ju andra saker som måste göras, jag kan inte snöa in på det här utan måste ha energi över till annat...

fredag 6 november 2009

Genetikerbesöket!

Det gick bra
Läkaren gick väldigt pedagogiskt igenom hur en kromosom ser ut och vad det är som fattas och så.
Den tyska flickan hade inte riktigt samma, hon hade lite mindre deletion, tom 8p12-p21.2, medan Oscar har 8p12-p22. Men annars var de väldigt lika, det var så lustigt, för deras ögon är nästan likadana! Oscars vänstra öga är mindre än det högra och ögonlocket hänger mer, och hon hade också så, på samma öga tom. Fast Oscar var ju hundra gånger sötare förstås.
De tog bilder på Oscar för att lägga in i databasen så att de kan visa andra föräldrar i framtiden och själva söka på. Sedan ville de skicka honom till endokrinolog eftersom den här deletionen kan ge minskad testosteronproduktion och han har en liten snopp, inte micropenis, men liten iaf. De ville också göra MR för att se att hjärnan såg ut som den ska då han ju har litet huvud och vissa med denna deletion haft problem med hypofysen och hm, något med synnerver. Den tyska flickan hade förminskad synnerv på ena ögat, men hon trodde inte att Oscar har det eftersom han fått klartecken ifrån ögonläkare att han ser bra även om de inte släppt honom eftersom de inte lyckats se synnerven ännu. Så OM Oscar skulle ha liten synnerv så är det antagligen inget som påverkar honom iaf. Hon ville också göra hjärt-UL för säkerhets skull, eftersom de med deletion 8p23, som ju är nära, har hjärtproblem och han har en grop vid bröstbenet, men hon tror inte att det är något knas där egentligen och ingen läkare har ju hört något blåsljud. Sedan sade hon att alla dessa barn med deletioner på 8p har haft matningssvårigheter, så det känns ju å ena sidan bra eftersom det ändå har gnagt lite att det kanske är vi som inte försökt tillräckligt, men å andra sidan jobbigt eftersom jag ju bara vill att han ska äta. Tänk den dag han äter själv! I artikeln om den tyska flickan står det att hon fick "a percutanous stomach tube" för att hon hade uppfödningssvårigheter, men jag har inte förstått vad det är. Hon tog sina första steg vid 2½ år och satt vid 14 månader och "crawling" vid 16 månader. Jag tolkar då crawling som åla, men det skulle kanske vara krypa också? Sade sina första ord vid 22 månader. När artikeln skrevs var hon 2,5 år iaf. De vill också göra ett nytt EEG eftersom Oscar vaknar plötsligt på nätterna och är jätteledsen och ögonen far fram och tillbaka och han inte går att få kontakt med. Men hon sade också att även om det skulle vara små kramper så är det ingen större fara, om han skulle få stora anfall borde han ha haft det nu. Tyska flickan kände smärta sämre och hade vissa sömnstörningar, jag tycker att även detta stämmer in på Oscar även om jag inte hade satt det där med smärta i samband med knaset tidigare. Vi fick med oss några artiklar hem, den om tyska flickan och en holländsk, men den holländska handlade mest om att de letade efter den där "hjärt-genen" 8p23.1.
Hon tyckte att artikeln om den tyska flickan borde ge oss bra antaganden om hur Oscar skulle utvecklas. Men jag undrar ändå lite, för storleken på tyska flickans deletion var ju 8 Mb medan Oscars är 16,5 Mb? Självklart kom jag inte på detta förrän jag kom hem... En annan fråga som jag inte heller kom på förrän vi kom hem var när de andra barnen börjat äta själva? Eller iaf äta med god aptit så man inte måste truga hela tiden.

Ang ärftlighet så sade hon att vi ju inte hade några avvikelser, men att det kan finnas i äggstocken eller testikeln och att man i studier har sett att det finns en ökad risk om man har ett barn med kromosomavvikelse att få ett till, även om man via blodprov inte hittat något knas hos föräldrarna. Den risken är dock bara 1-2% så det är ju inget vi behöver ta ställning till än på några år. Den dagen vi blir gravida igen kan vi isf ta med oss det brev vi kommer få från genetikläkaren till mvc och be om ett moderkaksprov för att kunna se hur det ser ut. Men det ligger ju som sagt flera år fram i tiden.

Det finns inga fler i sverige med exakt samma knas som Oscar, men det finns i europa, och i sverige finns iaf andra med 8p-deletioner.

Nu tror jag jag fick med allt!

torsdag 5 november 2009

Genetikerna imorgon!!!

Japp, imorgon är det, dagen D, the D day. Jag är uppvarvad som ett barn kvällen före julafton, hur ska jag kunna sova? Formulerar frågor i huvudet. Tänker igenom så att allt ska funka när E ska passa Hugo imorgon. Vad ska han ha på sig? Tänk om det regnar? Ska de gå ut och leka? Hur gör vi med hans lunch? Hur gör vi med Oscars lunch? Tänk om Oscar vägrar äta och är hugrig och gnällig hela besöket? Tänk om han är gnällig för att han är trött? Tänk om jag inte kan koncentrera mig på vad de säger för att Oscar är gnällig? Tänk om de säger hemska otrevliga saker som jag inte vill höra? Tänk om jag är invaggad i något slags falsk säkerhet och det egentligen är storknas med Oscar? Tänk om jag blir sjuk för att jag tog det där j-la vaccinet idag? Tänk om Hugo blir sjuk av vaccinet? Tänk om Hugo blir sjuk av vaccinet FÖR ATT jag lyckades få igenom att han skulle vaccineras trots att han inte fyllt 3 än? Alltså helt och hållet mitt fel. Tänk om de säger att Oscars knas är ärftligt, att vi har missuppfattat när de sagt att vi inte har några avvikelser? Tänk om de säger att om vi skaffar fler barn kommer de säkert att bli små knasbarn de med? Tänk om de säger att Oscar aldrig kommer kunna prata?
Tänk om, tänk om, tänk om...

Orkar inte ens skriva ner alla tänk om.

Och jag har ont i armen efter sprutan.

onsdag 4 november 2009

Lat, lat, lat...

Idag har jag inte gjort något av det jag skulle... Eller jo, jag åkte och köpte en skolbok som jag behöver. Annars så lät jag bli att åka till biblioteket och läsa som jag borde ha gjort. Så nu får jag åka till skolan tidigare imorgon och sätta mig i biblioteket.
Gick en promenad med Assar och Oscar istället, vilket ju var trevligt, men inte alls vad jag borde ha gjort. Borde också ha börjat på frågelistan till genetik-besöket, men det har jag inte heller gjort.
Sedan ringde min chef och ville att jag skulle jobba på lördag, och eftersom vi behöver pengarna är det klart att jag sade ja, men nu kommer S som jag lovat att träffa bli så besviken. Plus att jag kanske dessutom lovat min syster att vi skulle gå på skansen, jag kommer inte ihåg så noga. Nu måste jag hinna posta en traderagrej innan utlämningsstället stänger.

tisdag 3 november 2009

Tittut

Idag var vi på Tittut, som är ungefär som öppna förskolan fast för knasbarn och via habiliteringen, och en fast grupp. För första gången gick det bra med Oscar. Han satt med stöd av mig på sångsamlingen och pillade med grejer och var tom intresserad av vissa sånger. Det kändes väldigt bra. Specialpedagogen och psykologen, som är "ledare", tyckte båda att han verkade lite mer tillfreds med tillvaron den här gången, som att han tagit ett litet steg framåt mot en gladare liten Oscar. Så det var ett bra besök helt enkelt. Tyvärr var bara ett annat barn där, och hon är inte så lik Oscar. Men vi ska slås ihop med en annan grupp nu för att vi är så få i våran grupp, så det känns väldigt spännande! Kanske hittar vi någon som är lite mer som Oscar. De andra två i vår grupp som vi har varit nu har samma ovanliga knas, så då hamnar vi lätt lite utanför när Oscar har något helt annat. Tex så har de flickorna en sak som gör att deras ätande måste övervakas och de får absolut inte äta för mycket eller onyttigt eftersom de aldrig kommer att lära sig kontrollera sitt ätande och sin hungerkänsla. Oscar däremot har ju haft uppfödningssvårigheter och måste hela tiden trugas, han är ett litet spink och äter mest gröt, så redan där blir det lite annorlunda. Sedan är ju de familjerna så väldigt glada över att ha hittat varandra så de glömmer lätt bort oss om alla är där. Jag menar nu inte alls att jag missunnar dem det på något sätt, jag skulle ju så gärna vilja hitta någon så själv, men det ska ändå bli skönt att hamna i en grupp med blandade knas. Det enda tråkiga med nya gruppen är att jag har skola egentligen varje gång som vi ska ses, men det får lösa sig på något sätt.

måndag 2 november 2009

Äntligen vaccinerad!

Yey! Lilleman var frisk nog att vaccineras idag! Äntligen. Nu behöver jag bara oroa mig för en massa biverkningar... Men det känns ändå väldigt skönt att han är vaccinerad.

Och nu börjar nedräkningen till genetik-besöket, på fredag ska vi dit. Känner att jag redan nu börjar hypa upp det så jag kommer nog att vara lite besviken efteråt, men jag kan inte låta bli. De ska berätta om den tyska flickan med samma knas som Oscar! Och vi kommer att få något litet mer att gå på än vi har nu hoppas jag. När kommer han att gå, när kommer han att prata? HUR utvecklingsstörd kan man räkna med att han är/kommer att vara? Jag tror inte så farligt mycket, men det kan ju inte jag avgöra. Han är ju iaf inte gravt utvecklingsstörd, för han är ju kontaktbar och så, vet ju faktiskt var lampan är minsann (typ hans enda trick, men iaf). Och vi ska få veta vad "problem med ögonen" och "problem med nervbanorna", som den tyska flickan tydligen har, egentligen betyder. Jag vill dit nu, nu, nu! Eller inte riktigt nu, för jag har inte skrivit ner alla frågor än, men det går ju snabbt.

Skulle så gärna vilja hitta någon annan med samma knas som Oscar, dels för min skull, att kunna prata med föräldrarna och se om de är lika, men också för hans skull.

söndag 1 november 2009

Skön kudde?


Men lilleman då!

Kyrkogården

Igår var vi (liksom typ tusen andra) på skogskyrkogården och tände ljus. Varför gör man inte det oftare? Är det för att vi inte är så religiösa här? Gör de som ÄR troende det oftare? Besöker graven och tänder ljus alltså. Det är så vackert med alla ljus i mörkret. Jag bor ju inte så långt ifrån heller, så jag borde ju kunna masa mig dit oftare. Eller, jag går ju där ibland, men jag tar aldrig med mig ljus förutom just på allhelgona. Jag gillar ju iofs inte att gå själv där när det är mörkt förstås, kanske är det också en sådan sak som avgör när människor besöker graven. På allhelgona är ju kyrkogården full med folk, så då känns det väldigt tryggt även om det är mörkt, en vanlig kväll är man ju helt ensam där och då är det inte riktigt lika mysigt.

fredag 30 oktober 2009

Ståskal

Lilleman ska få ståskal, vi fick kallelsen till utprovning nu idag. Vi pratade om det på förskolemötet och då höll vi väl med om att det nog skulle vara bra, eftersom de presenterade det som att det är bra. Och det ÄR säkert jättebra också. Men nu får jag liite liite ångest för att det känns taskigt, kan det verkligen vara bekvämt? Han hatar ju att bli fasthållen, man får inte ens hålla i handen, hur ska han då klara att vara fastspänd så då? Ståskalet ska isf vara på förskolan iaf, så jag slipper hålla på med det hemma, tror det skulle kännas jobbigt...

Barnen är bättre!


Inte friska, men nära, snart! Så nu hoppas jag verkligen att Oscar kan vaccineras på måndag, håller tummarna för att han inte får feber igen. Så vi vågade oss faktiskt på en liten utflykt idag. Vi tog med mat och tog bussen till bandängen som är en parklek i högdalen. Det var trevligt, men Hugo orkade inte leka så mycket och T fick bära honom typ hela tiden. Men han blev glad av att titta på djuren iaf. Oscar sov nästan hela tiden, väl nedstoppad i åkpåsen. Sedan när vi kom hem hämtade vi Hugos vagn i källaren och gick ut med Assar. Vi passade på att gå förbi Oscars ev framtida dagis, och de har hunnit en bit med gården nu och det ser ganska lovande ut. Så det kan kanske bli bra iaf, om de får tag på bra personal.

torsdag 29 oktober 2009

Fortfarande sjuka...

Jupp, vi är fortfarande sjuka. Hugo, som jag trodde höll på att bli frisk, kräktes igår och hostar jättemycket och ligger i soffan och mår inte alls bra. Oscar är okej, men fortfarande feber, hosta och jag vet inte hur mycket snor och slem. Men i natt sov han iaf hela natten, så kanske det håller på att bli bättre nu. T är iaf frisk, så det är ju bra, men jag har ont i huvudet och halsen, så vi har bara bytt roller. Fast jag är inte lika sjuk som T var, och hoppas verkligen att jag inte blir det heller. Så idag är en tråkdag.
Passade på att kolla igenom mina scrapbooking-saker när barnen sov, och insåg att jag aldrig kommer att hinna pyssla med dem, så jag har bestämt mig för att sälja av lite på tradera. Känns trist att inte hinna, undrar vad jag trodde när jag köpte allt... Fast lite sparar jag, man måste ju vara optimist, något litet kan jag nog hinna "scrappa" ihop!

Annars hänger jag framför datorn och surfar efter en vagn. Ja, jag vet att jag är lite skadad! Men jag vill inte lämna buggan på dagis när Oscar sedan börjar, och han kan inte sitta i deras vagnar eftersom han inte sitter så bra och är så liten, så då behöver jag något som han kan ha på dagis. Anledningen till att jag inte vill lämna buggan där är dels att jag tror inte att de kommer att vara tillräckligt försiktiga med den och dels att den kan bli stulen. Så nu letar jag billig bugga eller något liknande helt enkelt. Har resonerat mig fram till att det viktiga är sittdelen, att det är en fast ergonomisk sittdel som går att ha mot sig, sedan om den är snygg eller inte eller om den är skön att köra bryr jag mig mindre om. Jag ska ju bara köra den till dagis liksom, sedan får de ha den. Dock känns det som att jag kanske borde sälja av en vagn då, men kan inte riktigt motivera att göra mig av med någon av dem... Det skulle vara maclaren isf, och det är ju helt fel årstid att sälja paraplyvagn... Dessutom är det ju bra att ändå ha en paraplyvagn också. Så jag säljer nog ingen vagn nu iaf! Även om det blir trångt i förrådet...

tisdag 27 oktober 2009

Denna leda...

T har åkt till värmland för att se på hockey och dumpat mig med två sjuka barn... Leda! Och själv har jag huvudvärk och mår lite lite illa. Inte bästa upplägget direkt. Hugo sover sedan kl 15.30 och vill inte vakna, och jag orkar inte bråka. Ingen fara egentligen, men antar att natten blir kaos nu. Oscar bara rosslar och hulkar och gnäller, stackars liten. Han vill inte äta och har gått ner i vikt nu igen, men som tur är har han plötsligt fattat grejen med nappflaska, så nu får han minimax i den och det går ner litegrann iaf. Jag orkar varken laga mat eller äta. Egentligen måste jag handla också, men det går ju inte när Hugo sover... Aja, Oscar ska till doktorn imorgon iaf så får vi se vad han säger. Och T kommer ju hem imorgon, en natt ska jag väl klara. Men ändå... Leda.

Skogspromenad


En liten skogspromenad blev det idag trots att barnen är sjuka. De är dock mycket bättre nu, och T är typ frisk. Hugo är förhoppningsvis frisk nog för dagis på torsdag iaf, så kanske jag hinner göra iaf något av det jag planerade på lovet. Jag skulle ju hinna träffa kompisar och skriva på sociologitentan...

lördag 24 oktober 2009

Tre sjuklingar och en hund


Mina tre sjuklingar och Assar i soffan, själv kämpar jag med tentan. Har jobbat hela dagen, så stackars sjuka T har behövt ta hand om familjen själv, så snart slocknar de nog allihop där i soffan. Är dock lite orolig för Oscar eftersom han har över 39 grader. Han kommer inte att kunna vaccineras på tisdag om han inte är feberfri från imorgon...

fredag 23 oktober 2009

Bus i skogen


Eftersom T kände sig sjuk så fick Assar vänta med att gå ut till jag kom hem. Jag tog med mig Hugo också, så att T skulle få lite lugn och ro. Vi gick inte så långt, bara till lilla skogen här bakom, men Hugo och Assar busade en lång stund med en pinne. Det är så roligt att se att Assar är så försiktig när han busar med Hugo jämfört med hur han är med oss, men också kul att Hugo äntligen förstår hur han kan leka med Assar. Trist bara att jag inte lyckades få så bra bilder...

torsdag 22 oktober 2009

Grupparbetet klart!

Idag redovisade vi grupparbetet, vi skulle få fram Freires idéer till resten av klassen mha hans pedagogik. Lite svårt var det, men det gick faktiskt över förväntan till slut ändå, och vår handledare verkade väldigt förtjust. Det är så skönt att iaf ha det avklarat så jag kan fokusera på hemtentan. Lyckades faktiskt skriva en del igår kväll, så nu är den iaf halvklar. Men nu måste jag läsa in mig lite på Vygotskij för att fnula ut vad jag vill använda av honom, så det är lite stressigt ändå. Kan ju alltid hoppas att någon av grupperna som redovisar imorgon ska redovisa om honom!

Annars inget särskilt, barnen är fortfarande sjuka.

onsdag 21 oktober 2009

Huvudvärk...

Jag har haft huvudvärk hela dagen... Inte kul alls. Inte fått något gjort öht. Hemtentan ska in på söndag och är inte klar... Imorgon och på fredag ska jag vara i skolan och på lördag jobbar jag, så nu MÅSTE jag skriva lite till...

tisdag 20 oktober 2009

Förskolemöte

Idag var vi på förskolemöte, eller snarare planeringsmöte inför att Oscar ska börja på förskola. Med var förskolechefen här i Kärrtorp, specialpedagog på stadsdelsförvaltningen som är samordnare för barn med särskilda behov i stadsdelen, sjukgymnasten och specialpedagogen från habiliteringen. Och så vi föräldrar och Oscar förstås, och även Hugo eftersom han är sjuk från dagis och vi inte hittade någon barnvakt. Det gick bra. Vi pratade om vad vi förväntade oss av förskolan, vad Oscar skulle behöva (tex hjälpmedel) och hur de jobbade med resurspedagoger. Det kändes förtroendeingivande och tryggt med deras sätt att arbeta och hur de såg på Oscar, så jag känner mig trygg med att han kommer att få det bra. Men tyvärr så finns det bara plats på en förskola som kommer att vara helt nystartad när Oscar ska börja i januari, och det är ju inte en av dem som vi har valt... Dessutom har ju T precis varit med och startat upp en ny förskola så vi har ju precis sett att det tar ett tag innan allt fungerar... Så det känns sådär med just den delen. Dessutom ligger den liite längre bort, bara kanske 5 minuters promenad, men det är åt "fel" håll från Hugos förskola, så det kommer att ställa till lite extra meck för oss. Så nu hoppas vi att något barn på någon av småbarnsavdelningarna på de andra förskolorna slutar så att Oscar får börja där istället!

måndag 19 oktober 2009

Städdag

Igår hade vi städdag. Jag underhöll barnen och gick runt och plockade alla saker som hamnat på fel ställe för att man inte orkat ta ställning, typ tidningar som jag kanske tänkt läsa men inte hunnit osv. T skurade badrummet och findammsög lite, för han dammsög i veckan så det var inte så smutsigt. Sedan kom T´s syster hit med sin kille som är elektriker, och han hjälpte oss att dra om två eluttag, till tvättmaskinen och diskmaskinen. Superbra att ha hantverkare i släkten!
Det är så skönt när det är städat! Jag har utvecklat ett svårt kontrollbehov där ett inslag är att det är jätteviktigt för mig att det är städat hemma. Jag mår dåligt annars, blir trött och vill bara sova. Jag vet att alla "råd till småbarnsfamiljen" är att släppa lite på kraven, det behöver inte vara så städat, men jag mår ju faktiskt dåligt om det är ostädat, jag tappar energi. Detta innebär dock inte att det är superstädat hemma hos oss, långt ifrån, men när det kommer under en viss nivå så mår jag dåligt. Tyvärr är jag inte så särskilt bra på att städa, det är först när T gör det som det blir ordentligt gjort, även om det tar lång tid. Som exempel tog det honom halva dagen att städa och skura badrummet som för mig tar max två timmar, men sedan blev det också mycket snyggare än när jag gjort det.

Sedan fick Oscar svårt att andas, så T fick åka till sachsska med honom, men de behövde inte ligga kvar, de sprayer han har räcker, så det var ju bra det iaf. Men nu är han förkyld också, och Hugo med. Så nu vet jag inte alls hur det blir med vaccineringen på onsdag. T´s mamma kan vara hemma med Hugo, men om Oscar är för sjuk får han inte vaccineras. J-la "nya influensa", jag blir knäpp! Orkar inte gå runt och vara orolig, men kan inte låta bli, dels för Oscar och dels för min pappa som är sjuk och inte ens kan vaccineras. Suck.

lördag 17 oktober 2009

Bio

Idag var vi på bio och såg nya "Spöket Laban". Det var förhandsvisning så vi fick ta oss ända till Park. Det var jättetrevligt, men mycket meck förstås.
Vi tänkte att vi skulle äta lite godare lunch innan, så vi åkte till söderhallarna och åt på medelhavs deli där, supergod mat som inte är dyr. Men tyvärr somnade Hugo på T´s axlar precis innan vi kom fram, så han fick ingen lunch. Turligt nog hade han tjatat till sig en stor flaska välling innan vi åkte hemifrån.
Det var väl både bra och dåligt att han sov, bra så att han inte somnade på bion och dåligt eftersom han är tung och vi hade skippat vagn och för att han inte fick någon lunch...
Men bion var iaf trevlig, min syster var med också, och Hugo verkade gilla filmen (inte så otippat eftersom han gillar de andra men iaf) och att få festis och äta popcorn. Sedan somnade Hugo på bussen på väg hem, så T fick släpa hela vägen hem också. Mamma passade Oscar när vi var på bion, och det hade gått jättebra, han hade sovit hela tiden.

Nu har vi ätit "svenne-middag" bestående av pommes frites, fläskkarré och bearnaisesås, och T ska iväg och hyra en film strax.

fredag 16 oktober 2009

Mysmorgon



Jag och lilleman har mysmorgon. Vi sov till (jag kan knappt tro det) 7.30 och Hugo och T åkte iväg en sväng till T´s jobb. Så nu sitter vi här vid frukostbordet, och har så gjort en lång stund, och myser jag och Oscar. Vi har ätit frukost i lugn och ro och jag har surfat lite, samtidigt som vi har lekt "var är lampan?" och "pip i magen". Lilla gulle-gose-Oscar!

torsdag 15 oktober 2009

Hemtentan tillbaka

Vi fick tillbaka hemtentan på välfärdsstaten idag. Var helt saker på att jag skulle få dåligt, men jag fick B! Kul! Så nu är jag ännu mer taggad inför pedagogiktentan, ska försöka få tid att skriva lite ikväll. Dessutom blev jag glatt överraskad när jag kollade upp schemat för juridiken och insåg att jag har en veckas lov innan den börjar. Tänk vad lite som krävs för att jag ska bli glad. Iofs beror det nog också på att Oscar faktiskt sovit de senaste nätterna, hoppas bara att jag inte jinxar det nu genom att skriva det...

tisdag 13 oktober 2009

Traderaberoende

Japp, jag kommer ut ur garderoben och erkänner mitt traderaberoende. Tradera är så kul! Både köpare och säljare blir nöjda och man kan både tjäna bra med pengar på att sälja och spara bra med pengar genom att göra fynd. Dessutom kan man hitta fina kläder från de tidigare kollektionerna av tex molo och småfolk. För att inte tala om mitt nuvarande favoritprint från polarn o pyret, nämligen hamnmotivet, som kom 2007 och definitivt inte går att hitta i butik.

Dock så går jag väl snarast plus minus noll på det eftersom jag handlar så mycket, men iaf. Bättre det än att jag bara handlar och inte säljer något! Så nu blev jag tvungen att lägga ut lite nya auktioner för att det är så kul. Ni kan kika på: http://www.tradera.com/auktioner/karro_82

Glöm inte att det är miljövänligt också!

Förresten läste jag i DN i morse om en tjej som hade haft ett köpfritt år. Trots mitt traderaberoende blev jag faktiskt lite sugen. Det är ändå något som tilltalar mig med det. Men jag känner mig inte redo än, kanske om något år. Tycker du som jag, tycker du som jag, så gör jag det en annan daaaag!


Annars inget intressant idag, pluggat lite, sovit lite, hämtat Hugo på dagis, ätit spaghetti med köttfärssås...

måndag 12 oktober 2009

Världens gosigaste


Denna lilla skrutt är faktiskt världens gosigaste, han har nämligen sedan en dryg månad börjat gosa. Han lutar huvudet mot mig eller T, klamrar sig fast lite extra, och säger mmmmmmmmmm. Ibland blundar han också. Långa stunder kan han göra detta med bara små korta avbrott för att titta en i ögonen. Man blir alldeles varm och mjuk inuti. Mmmmmmmm

Sovmorgon! Eller ja, natt iaf...

Oscar sov hela natten! Helt otroligt. Så vi fick sova hela natten vi med! Iofs så vaknade vi några gånger och var tvungna att titta till honom eftersom vi blev lite oroliga, men det var ändå inget jämfört med att väckas av skrik med jämna mellanrum hela natten. Och hans infektion är äntligen bättre.

I skolan var det också bra, vi har kommit närmre slutet i grupparbetet och det känns som att vi har ganska bra fason på det. Seminariet var jätteintressant och jag fick många bra uppslag att ta med i mitt individuella arbete, och pedagogikmomentet i socialt arbete har klarnat ännu mer. Så jag känner mig taggad och tänkte börja skriva lite redan imorgon.

söndag 11 oktober 2009

Tråkdag...

Idag är en tråkdag... Jag var på M´s inflyttningsfest igår vilket gör att min hjärna är mos idag. Jag drack inte mycket och kom inte hem sent, kl 1, men jag är ändå trött och mosig. Och jag måste både läsa och skriva ihop en liten grej inför vårt litteraturseminarium imorgon, vilket inte är helt lätt när hjärnan som sagt blivit utbytt till gegga.

Mer tråk är att Oscars infektion är inte bättre trots penicillin, så han är extremt gnällig nu. Suck. Om den inte är bättre imorgon får vi åka in igen, och då blir det helt plötsligt lite läskigt tycker jag. Och struligt eftersom han måste vara helt infektionsfri 21/10 för att kunna vaccineras, annars får de skjuta upp det.

Ergo - tråkdag

Fast det var trevligt på festen igår iaf!

lördag 10 oktober 2009

Hugo vet minsann hur man hanterar bebisar


Hugo är trygg i papparollen. Han förklarade för mig att dockan var ledsen för att hon var trött. 'Jaha, då kanske hon vill ha nappen?' frågade jag, varpå Hugo suckade och tittade mig i ögonen 'hon behöver välling!' sade han sedan bestämt, som att jag verkligen hade noll koll kokosboll. Sedan fick dockan välling, och efter det gick han in i sitt lektält och nattade henne genom att läsa saga, 'vem är borta?'. Hoppas att han har kvar sina 'skills' om och när han själv blir pappa, den lilla gullpojken.

fredag 9 oktober 2009

Lunch med L

Efter skolan träffade jag min kompis L och åt lunch i gallerian. Vi träffas alldeles för sällan tyvärr, det var så trevligt. Skönt att bara kunna prata på med någon som verkligen känner en! De i skolan är jättetrevliga, men det är jobbigt ibland att hela tiden 'lära känna'. Roligt var också att L var så glad och att hon fått en ny lägenhet, precis den hon ville ha, tillbaka på 'rätt' sida av stan. Så nu kan vi förhoppningsvis ses lite oftare igen.
Tyvärr gjorde vi en riktigt klantig grej. Vi hade handlat sprit på systemet som vi tänkte dricka på M's inflyttningsfest imorgon och ställde påsen under bordet när vi åt. Sedan gick vi därifrån utan påsen... Självklart var den borta när L 10 minuter senare var tillbaka och kollade, så nu får jag gå på systemet imorgon iaf. Osmart, men jag tar det som en bra sak att vi var så inne i samtalet att vi glömde.

Lillemans näsa...


Stackars lilla Oscar! Han har en bakterieinfektion på och runt näsan som dessutom blivit värre bara under dagen. Tur att vi fick tid hos vår superbästa doktor på fm idag! Han skrev ut penicillin på en gång, och han skriver aldrig ut i onödan, så då behöver inte jag som förälder ta ställning till om jag verkligen vill det här. Det är verkligen guld att ha en barnläkare som man har fullt förtroende för. Jag gillar inte att gå till vårdcentralen eftersom de inte har några barnläkare där, och vill också gå till någon som verkligen känner mina barn, ffa Oscar eftersom han är så speciell. Så till alla som bor i sthlm kan jag varmt rekommendera Anders Nilsson på barnläkarmottagningen på Riddargatan, jag känner att jag alltid blir hörd och tagen på allvar där och han tar sig tid att svara på frågor även om de inte handlar om det specifika ärendet. Även hans kollega Ian Modin och sköterskorna är jättebra!

Sååå trött

Idag är jag så trött. Oscar har inte haft en bra natt, han har vaknat och gråtit typ hundra gånger. Han har ett litet sår på näsan, i kanten av ena näsborren, som jag tror har blivit infekterat. Det började med en liten skorpa, men nu är det rinnigt och fnasigt och rött och verkar göra väldigt ont. Så det är nog en stor anledning till varför han har vaknat så ofta i natt, varje gång han kommer åt näsan så blir han jätteledsen. Blä, vet ju själv hur ont just näsan kan göra, man är ju så känslig där. Så T får ta honom till doktorn idag helt enkelt.
Så nu sitter jag här och ser ut som Kalle Anka i campingsemesterfilmen, när han precis blivit väckt och ögonen är pyttesmå och knappt går att öppna.

torsdag 8 oktober 2009

Barnbokstips

Okej, jag kunde inte slita mig, får läsa pedagogik i sängen och på tunnelbanan imorgon istället. Tänkte att nu när jag har beklagat mig över det dåliga barnboksutbudet på biblioteket så får jag ju lov att berätta om några barnböcker som är bra.
Alla "vem är"-böcker av Stina Wirsén, tex "vem är arg?" och "vem är borta?" passar utmärkt till 1,5-4 år. Helt underbara teckningar och så otroligt mycket känsla, sanning och igenkänningsfaktor i de korta meningarna. Böcker som väcker diskussion och eftertanke.
"Sagan om det röda äpplet" av Jan Lööf. Passar ca 3-5 år. Fina, detaljerade bilder och en spännande berättelse där man får följa varje steg och dra egna slutsatser. När man läst flera gånger och när man tittar noga så ser man helt plötsligt ännu fler samband.
"Benny"-böckerna av Barbro Lindgren, passar 2-4 år. Lika bra som allt hon skriver!
"Lilla kotten får besök" och "kottens hemlighet" av Lena Anderson, passar från ca 1,5 och uppåt. Kan tyckas verka mycket text för en så liten när man tittar i dem, men eftersom de är på rim så slinker det ner ändå. Främst för de underbara bilderna, men fina berättelser också.

Endast en av dessa böcker fanns på biblioteket tyvärr...

Ny bakgrund

Sådär, nu har jag fipplat och fnulat så det blev lite fint här också! Det är ju verkligen en djungel när man börjar leta runt vad som finns, så jag har provat lite olika bakgrunder och helt plötsligt hade det gått en timme... Så nu får jag inte sitta här mer, måste hinna läsa lite innan föreläsningen imorgon.

Småfolk + biblioteket


Denna fina outfit från småfolk dök upp i posten idag tillsammans med en turkos tröja med flygplan. Känner redan nu att velourbyxorna kommer att bli storfavoriter. Biblioteksbesöket blev lyckat, Hugo var nöjd, men som fd barnboksansvarig i bokhandel kände jag att utbudet var lite tunt tyvärr... Detta var dock i bagarmossen, ska prova skarpnäck nästa gång, de är nog lite större. Trist egentligen, för hela barnavdelningen var verkligen fin och mysig.

En härlig dag!

En härlig höstdag idag, strålande sol och klarblå himmel men med lite fräsch kyla i luften. Me like! Har också hunnit läsa en del om Paulo Freire och känner att jag har en hel del uppslag för både grupparbetet och det individuella, så en lyckad pluggdag är det också. Dessutom sov Oscar ganska bra i natt, vaknade bara 2 gånger, så jag är bara liiite trött...
Nu ska jag gå och hämta Hugo lite tidigare och gå till biblioteket i skarpnäck, jag blev så inspirerad när jag var i högdalen igår. När man pluggar är det lätt att glömma hur det är på de vanliga biblioteken eftersom man oftast lånar sina böcker i skolan, men igår i högdalen dök det upp en massa trevliga minnen från alla mina biblioteksbesök när jag var liten, så jag kände att jag vill förmedla det till mina barn.
Får se vad han tycker! Senast han var på ett bibliotek röjde han bara, så hoppas att han har mognat lite sedan dess...

onsdag 7 oktober 2009

Pappan har roat sig...


Blev inropad till badrummet av T som fixat fint schampoohår på Hugo :) Han var mycket stolt!

Shopping


Fick paket från matadorkids idag, denna fina body till lilla och en tröja med samma print till stora. De hade erbjudande med sänkt pris på DUNS och fraktfritt, så det var som hittat eftersom jag spanat på just detta print. Stora har redan på sig sin nya tröja och konstaterade glatt att det var äpplen och blått och nyckelpigor.

Vaccin


Fick just kallelsen från sachsska till vaccinering av Oscar mot nya influensan. Känns sådär. Det blev plötsligt så påtagligt att han faktiskt tillhör en riskgrupp, och oro som jag lyckats förtränga bubblar upp igen. Egentligen borde jag väl bara bli glad, men jag blir mest orolig...

Dagsplan


Idag ska jag en sväng till biblioteket för att se om jag kan hitta något intressant om Paolo Freire, sedan till kuratorn på hab. Men just nu tar jag det lugnt och passar lilleman som pysslar på golvet.

tisdag 6 oktober 2009

Testar bloglovin...

Följ'>http://www.bloglovin.com/blog/1154196/skrot-och-korns-mamma?claim=35tzqypff4f">Följ min blogg med bloglovin

Kan man förbereda FÖR mycket?

Tandläkarbesöket gick supersmidigt. Både jag och dagis hade ju förberett Hugo på att han skulle till tandläkaren och att tandläkaren ville titta på hans fina tänder, så då måste han gapa. Och så övade vi på att gapa lite på väg dit. Väl där rusar Hugo fram till receptionisten och säger "Hej!" och gapar sitt allra största... Han fick beröm av receptionisten och så fick vi vänta lite. När vi sedan kom in till tandläkaren gapade han så fort hon vände huvudet åt hans håll... Så förberedelserna fungerade ypperligt, men kanske ska jag ta det lite försiktigare med dem till nästa gång...

På väg till tandis


Börjar bra iaf. Utsövd Hugo blev överlycklig över att han skulle få åka vagn för en gångs skull och sitter nu och berättar olika saker för mig, som vad de som orienterar här i nackareservatet egentligen sysslar med. Något om en startlinje och att leta efter fru skräck tydligen.


Svar från genetiklab

Neurologen ringde idag när jag, Oscar, Assar och T var ute på promenad i det härliga höstvädret. Genetiklab var klara med sin sökning efter andra med samma kromosomknas som Oscar, sade hon. Resultatet var ett publicerat fall, en tysk flicka. Inga i sverige. Frågan är ju bara vad detta innebär för oss och Oscar? Den tyska flickan var som Oscar sen i utvecklingen, men hade också "problem med ögonen och problem med nervbanorna" men tyvärr så specificerade inte neurologen hur dessa problem gestaltade sig, så det är svårt att veta om lilleman har samma. Vi ska få komma och prata med genetikerna själva istället för att få bäst svar på våra frågor, men jag vill ha svar NU. Tycker inte om att inte ha kontroll över saker.

T tog det dock med ro som han gör med det mesta.

Nu är han med Oscar på tittut som är späd/småbarnsverksamhet liknande öppna förskolan fast via habiliteringen och för barn med funktionshinder, och jag sitter här och ska strax börja plugga lite pedagogik.

Senare ska jag gå och hämta Hugo i skogen, vi ska gå på hans allra första tandläkarbesök. Jag är faktiskt ganska nervös, för Hugo är ENVIS och har mycket bestämda åsikter. Han kan mycket väl få för sig att tandläkaren inte får titta på honom alls. Dagis skulle försöka förbereda honom lite idag under dagen och prata om att jag skulle komma tidigare och att vi ska till tandläkaren och vad man gör där, så det känns ju bra iaf!

måndag 5 oktober 2009

Sov snälla!




Oscar vägrar sova. Han sover en timme, är vaken en timme och fortsätter så hela natten. Aldrig hade jag trott att man kunde överleva på ungefär tre timmars sömn per natt under en längre period, men det verkar som att det går, för så vitt jag vet är jag inte död än. Men tyvärr är det inte så bra för varken min hjärnkapacitet eller mitt humör. Dessutom är det oerhört svårt att se saken rationellt och gå med på att han såklart inte gör det för att plåga oss när han för tredje gången börjar gallskrika så fort jag äntligen slumrat in. Är det inte så de gör i guantánamofängelset för att tortera de presumtiva terroristerna? Hoppas inte, för deras skull iaf.

Sedan hittar man honom som på översta bilden på morgonen ist...

Första inlägget!

Sådär ja! Så var man minsann bloggare!
Denna blogg kommer att handla om mig och mina barn, men också om världens raraste (om än något ouppfostrad) hund Assar och mitt pluggande.