Raw!

Jag och T var på raw igår, vi fick det i julklapp av allra käraste syster, det var SUPER! Så skönt att bara få skratta lite, för det gör jag inte så mycket nu för tiden. Min mamma och T´s mamma passade barnen och det hade gått jättebra. Oscar börjar dessutom må bättre och har varit sitt allra gulligaste hela kvällen igår och dagen idag. Lett för minsta lilla och skrattat med ljud (vilket han väldigt sällan gör annars) när han fått eskimåpussar. Då känns livet bra. Stackars Hugo däremot börjar tröttna på att vara hemma... Vi pratade om att han ska till dagis imorgon, då sade han att han skulle berätta för kompisarna att han var sjuk. -Nej, du får berätta för kompisarna att du är frisk nu, och att du har varit i tyskland, sade jag. "Jag ska berätta att jag var i tyskland... och kräktes" fick jag till svar. Jaha ja. Dessutom är han mycket noga med att upplysa alla vuxna han träffar med att "ibland kräks jag". Det är typ det första han säger. Fast jag tycker det är bra, det är väl hans sätt att bearbeta alltihop, han tyckte ju uppenbarligen att det var väldigt obehagligt och det är ju inte så lätt att få grepp om för en treåring.

Oscars gulliga resurs...

ringde idag för att höra hur han mår. Hon är så gullig, jag gillar henne verkligen! Hon sade att hon saknade honom och att hon hade tänkt varje kväll på honom och undrat hur han mådde eftersom han varit på sjukhus. Vi bestämde att han ska komma tillbaka till dagis på torsdag, om han mår lite bättre. Jag är verkligen så glad att vi och Oscar har henne, hon är ung och glad, gillar verkligen Oscar och har dessutom erfarenhet av ståskal, sjukgymnastik och astmaspray. Toppen helt enkelt!

Kompisar är bra att ha

Min kompis S kom hit idag och gick först ut en sväng med Hugo till parken bakom huset och sedan en promenad med Assar. Oscar har varit gnällig och eländig hela dagen, han har ont i magen och i rumpan av all diarré, så det var verkligen stor hjälp att S kunde komma. Hon är dessutom den enda av mina kompisar som faktiskt är kär i Assar, de andra är inte direkt hundmänniskor, så jag vet att hon också uppskattar att gå ut med honom. Annars har det varit en rätt jobbig dag eftersom båda barnen fortfarande är sjuka. Det känns som att denna magsjuka aldrig ska gå över. Oscar äter fortfarande för lite, men håller sig flytande iaf, så vi behöver inte åka in än iaf. Är dock inte helt övertygad om att denna omgångs sjukhusbesök är över tyvärr.
Sedan har jag funderat en hel del på Oscars utveckling och kommit fram till att jag tror att han har någon typ av språkstörning utöver utvecklingsstörningen, för han förstår så mycket mer än han kan uttrycka. Eller, till mig kan han ju uttrycka en massa med bara aaA och m m m, men jag tycker att med tanke på hur mycket han förstår så borde han iaf ha börjat med bababa och dä. Men han är inte ens i närheten. Inte för att jag vet vad jag ska göra med denna ytterligare bit av Oscarpusslet, mer än börja med tecken vilket vi så smått gjort...

Uppdatering mammastatus

Trött efter att ha fixat hela barnboksreaavdelningen på jobbet, grymt trött på sjuka barn och halvdeppig pga konstiga drömmar där pappa är med men blir ledsen och försvinner när jag säger att jag saknar honom och att han är död. Konstigt nog inte förbannad på sl som alla andra i hela stockholm verkar vara. Raljerar dock gärna över deras tillkortakommanden...

Uppdatering

Oscarstatus: efter två dygn med dropp på sachsska är han nu utskriven och har gått upp 500 g av det han gått ner. Fått i sig ca 450 cl minimax och sover nu på mig. Borde ha fått i sig ca 600 cl minimax, men nu är det som det är, kanske lyckas vi få i honom mer i natt. Värdena är iaf bra nu så det verkar inte vara jobs med njurarna eller bero på kromosomknaset. Hugostatus: fortfarande diarré. Väckte mig två ggr natten till idag för att han behövde bajsa. Så imorgon får han gå till vårdcentralen. Vill helst ta honom till vår braiga barnläkare, men eftersom tunnelbanan inte går pga snön (fast konstigt att de andra linjerna klarar snön men inte skarpnäckslinjen?) och det inte går att ta bil dit så får det bli vårdcentralen. Annars mår han okej, han är mycket tröttare än vanligt och äter sämre, men orkar ändå härja en hel del.

Jag skulle aldrig ha skrivit det där...

Om att allt var mycket bättre med Oscar och att jag egentligen inte har något att vara orolig för. Jag jinxade det. Nu har Oscar varit inlagd med dropp till i tisdags då han fick komma hem på permission, och han blev sedan utskriven på onsdagen. Då vägde han 8300 g. Igår vägde han 7500 g. De fick väga honom flera gånger, för de trodde inte på det, de sade att man inte kan gå ner så mycket så fort, men det kan man ju uppenbarligen eftersom han gjort det. Så nu är han inlagd igen, stackars T fick åka med honom igår. Det var faktiskt läskigt att se Oscar när jag kom hem igår, han är jätteblek och supersmal och ögonen ser ut som stora svarta hål. Nu är jag faktiskt ganska orolig.
Men med Hugo är det okej, han spydde senast i onsdags och har varit ganska pigg sedan dess. Så vi fick en 'frisk' dag i berlin iaf. Vi gick på zoo, tittade på minneskyrkan, var på kadewe, åkte buss förbi riksdagen och lite statyer och ti ergarten, tittade på holocast-monumentet och sony center. Och tittade på muren. Så vi klämde in mycket på en dag.
Fast helt frisk är Hugo inte, för han är fortfarande dålig i magen, men eftersom han ändå är ganska pigg och äter så avvaktar jag med att gå till doktorn. Jag ger det till på måndag, om han fortfarande har diarré då så går vi till Anders.
Nu ska jag ringa T och höra hur Oscar mår.

Jäkla magsjuka!

Oscar är kvar på sjukhuset med T sedan i lördags. Andningen är ganska bra, men nu är det magsjukan som är problemet, han får inte behålla något så han blir uttorkad. Han har fått dropp, men har fortfarande inte så bra värden, så de vill övervaka. Men kanske får de komma hem ikväll. Trots detta är han inte så påverkad som man skulle kunna tro, utan ganska glad. Så jag åkte till Berlin iaf med Hugo. Resan och gårdagen var en pärs kan jag säga! Vi gick upp kl 02.30 och Hugo säger att han mår illa, ja ja tänkte jag, det gör jag också ibland av att gå upp mitt i natten, och han var ju dålig i magen så det var väl inte så konstigt. I taxin på väg till flygbussen spydde han, som tur var hann jag få upp en hundbajspåse så taxin klarade sig. I flygbussen spydde han ziljoner ggr. Som tur var kom det inte så mycket längre då eftersom han ju inte hade ätit. Stackarn var så hängig och eländig. Sedan på flygplanet fortsatte han spy, men då hade jag köpt cola så han fick i sig något. På väg från planet till att hämta vagnen hann han också kräkas... Jag är så glad att jag tog med vagnen, tvekade ju lite ang det eftersom han ju är stor nu, men jag hade inte klarat mig utan den. Jag packade upp den direkt vid bagagebandet. Sedan blev han jätteglad när min syster F mötte oss, så då piggade han på sig lite. Men hela dagen igår var han jättesjuk och kräktes flera ggr och orkade knappt sitta upp. Ville inte ha mat alls, men drack cola och vatten. Han har inte spytt sedan igår kväll, men han är fortfarande dålig i magen och väckte mig 2 ggr i natt för att han bajsat. Lite lite macka och kokt ägg har han ätit idag, vi får se om han får ner någon middag. Men annars är han mycket piggare idag, han har suttit i vagnen och pratat med oss och sovit medan vi promenerat runt här i Berlin. Nu vill han lyssna på musik på min mobil, så nu måste jag sluta.

Tillbaka på akuten

Oscar har fått Hugos magsjuka, bara det att han inte lyckas få upp kräkset, det stannar liksom i halsen och han gurglar och vänder upp ögonen och kan inte andas. Jag måste vända honom framstupa och dunka honom i ryggen. Väldigt obehagligt. Så nu är vi tillbaka på akuten i samma rum som vi hade igår. Vi har ännu inte träffat doktorn, men syresättningen är nere på 92 igen. Han är blek och trött. Inte roligt detta!

Uppdatering

Nu är vi hemma med Oscar igen, syresättningen blev bättre. Men han måste fortfarande inhalera slemlösande, så nu har vi fått låna hem en maskin som ska användas var tredje timme. Airomiren kunde vi skippa, men pulmicort morgon och kväll fortfarande. Om han inte blir sämre så behöver vi inte vara tillbaka på sachsska förrän på måndag, så nu håller vi tummarna. Känns dock måttligt skoj att detta hände nu precis innan jag och Hugo åker till Berlin... Men han har ju faktiskt en alldeles utomordentligt kompetent pappa också, så det ska nog gå bra. Men självklart hoppas jag att han är bättre tills på måndag när vi åker.
Nu ska jag fnula lite på packningslistan, börjar få lite resfeber...

Akuten med Oscar...

Igår andades Oscar lite snabbt, han är hostig och gör ju det ibland då. Tyckte att han kunde gå på dagis iaf eftersom det bara var kl 9-12 för sedan skulle vi gå till tittut, och han har ju astmaspray där också. När jag kom och hämtade hade de precis gett honom andra dosen på den korta tiden, men jag tänkte ändå att äsch det är inte så illa, han har låtit värre. Och han var ju pigg och glad. Så vi åkte till tittut. Väl där fick jag lov att ge honom två doser till, och han började bli jättetrött och lite varm, men jag var tvungen att åka till veterinären och hämta Assar så jag kunde ändå inte åka direkt hem. Han var då ganska nöjd, men trött och lite flåsig. Så direkt när vi kom hem fick han både pulmicort och airomir och jag började noja lite, för så här många extrapuffar har han aldrig behövt tidigare, det brukar räcka med båda medicinerna morgon och kväll och eventuellt 1-2 extrapuffar på kvällen/natten. Tyckte att han var varm också, så jag tog tempen och den var 39,2. Inte så farligt hög, men man kan ju andas snabbt av feber också, så han fick en alvedon trots att tempen var under min "39,5"-regel. Och sedan en puff till... och en till... Och det blev inte bättre, så det var bara att åka in. Vilket tydligen även halva stockholm hade gjort... Suck... Vi blev inskrivna ca kl 21.30 och ganska direkt efter det kom läkaren ut i väntrummet för att lyssna på Oscar för att bedöma hur akut det var. Lungorna lät inte så illa, och syresättningen var inte så farligt låg, 94, men ändå tillräckligt för att de tyckte att han skulle inhalera på en gång. Så vid kl 22 ungefär fick han inhalera och sedan fick vi sitta i väntrummet igen. Och vänta... Väntrummet var fullt av ledsna, hostiga barn och Oscar ville INTE vara där. Han gnällde och gnällde och ville bara att jag skulle gå runt med honom i famnen. Vilket inte är så enkelt som det låter, för även om han är ganska lätt viktmässigt så är han väldigt spattig och kastar sig åt olika håll, så man måste parera hela tiden. Och tiden gick och jag blev bara tröttare. Till slut lyckades Oscar somna, men vaknade var femte minut och grät och hostade. Kl 02.30 fick han inhalera igen, och sedan fick vi komma in på ett rum. Kl 03.30 fick han inhalera ännu en gång och sedan kom läkaren. Hon konstaterade att det iaf inte verkade vara lunginflammation, men att andningen fortfarande låg på ca 60 andetag/minut trots att han sov så hon ville att han skulle inhalera igen. 2 ggr till fick han inhalera men andningen blev inte bättre alls så kl 04.30 blev vi inlagda. Fy vad trött jag var! Hela sista timmen höll jag på att somna gående... Syresättningen var fortfarande 94 och andningen fortfarande snabb. Fick träffa läkaren på morgonen och Oscar fick fortsätta inhalera, men nu saltlösning också för att få slemmet att släppa. Sedan vid 11.30 kom T och löste av mig, Hugo visade sig nämligen vara magsjuk, så han vab:ar idag. Inget ont som inte för något gott med sig, om inte Hugo visat sig vara sjuk hade jag behövt vara hela dagen på sjukhuset idag också, och jag måste få sova lite. Tyvärr är syresättningen lägre idag, 92, trots att de mätte när han sov, så vi får väl se hur dagen fortlöper. T och Oscar är iaf kvar på sjukhuset och jag har inte hört något nytt. Jag och Hugo slappar i soffan och tittar på ice age. Nu ska jag försöka slumra till någon timme.

Fåtölj?

Köpte två nya baser till buggan på blocket och idag kom de med posten. En röd och en sand. Den röda ska sitta på extraramen så att jag bara enkelt klickar loss Hugos sittdel på frogen och klickar dit den nya röda när Oscar ska ha den till dagis. Smidigt va? Och den i sand, ja den ska jag väl ha någon gång när jag känner för att byta. Fast just nu är den nya sittdelen tydligen tv-fåtölj...

Livsglädje efterlyses

Tog mig en titt på min gamla (mycket kortlivade) blogg idag, och insåg plötsligt hur skadad jag faktiskt är just nu. Menar nu inte skadad på ett haha jag är heeelt sjuk sätt nu utan faktiskt att jag är skadad i själen. I gamla bloggen skrev jag en del om hur jobbigt allt var med Oscar och så, men det fanns ändå en glädje i botten hela tiden, livsglädje. I den här bloggen lyser den, åtminstone på sistone, med sin frånvaro. Jag såg så tydligt hur mycket av min energi som nu för tiden går åt till att bara fungera, det finns knappt något över för humor och glädje. Och det känns väldigt sorgligt. Det är så mycket sorg och oro nu. Även fast allt egentligen blivit bättre med Oscar så känns det jobbigare och oron ligger och gnager konstant. Fast jag knappt vet vad det egentligen är jag är orolig för. Och pappa, min fina pappa. Som jag knappt har tid att sakna och sörja men vars död ändå påverkar mig så oerhört starkt i allt jag gör och är just nu. Mitt mantra just nu är "jag orkar inte". Jag säger det flera gånger varje dag om olika saker. Det är inte kul att leva så. Jag orkar inte. Men trots allt detta så var det ändå skönt att läsa gamla bloggen, för den som skrev det där, det var jag. Det ÄR jag. Jag som orkade svåra saker och ändå kunde ha glimten i ögat. Så jag VET. Jag vet att jag kommer att komma tillbaka till den personen, att jag kommer att orka igen, ha glimten i ögat och livsglädje. Inte just nu, men en dag kommer den tillbaka. Glädjen.

I min soffa...

ligger just nu en liten kromosomknaspojke och en adhd-hund och snusar sött. Lycka. Stackars Assar måste ha krage på sig eftersom han slickar bort salvan från tassarna annars.

Bugaboos nya syskonvagn... eller?

Hugo sitter på pinnen mellan hjulen och går med fötterna. Jättebra tycker han, inte särskilt tycker jag... Men en liten stund fick det gå, så blev han mycket nöjdare.

Mår illa...

Nu sitter jag här och mår illa. Blä! Jag har INTE tid att bli sjuk! Hoppashoppashoppas att det går över!
Imorgon ska vi till olmed för att prova ut underbensortoser och skor till lilleman. Ska bli spännande. Men ärligt talat så har jag rätt mycket ångest över att det är på st göran, det var ju dit ambulansen körde pappa. Vill helst inte dit alls. Är rädd att allt som var då ska komma tillbaka och att jag inte ska klara det. Blir fortfarande gråtfärdig när jag ser en ambulans. Men det får lov att gå, börjar jag gråta så är det väl inte mer än att jag får förklara varför.

Fortfarande sjuk

Men förhoppningsvis på bättringsväg. Tror dock tyvärr att han gått ner i vikt igen, får se om jag hinner gå förbi bvc för att kolla upp det. Idag har vi varit hos veterinären med Assar pga hans ständiga infektioner på tassarna, vi fick nytt bakteriedödande schampo och två salvor, så nu är det behandling i två veckor som gäller. Dessutom ska de ta bort en fettknöl på torsdag, så då måste han vara där hela dagen. Stackars lilla grisen! Men han fick väldigt gott betyg av veterinären att han var väldigt snygg nu när han gått ner lite och väldigt duktig som visste att han skulle upp på bordet och hoppade upp själv efter att ha väntat på varsågod. Min fina! Och självklart så var han jätteduktig och lät henne titta och känna utan problem. Och gav henne en puss när hon sa att han var fin, så smart är han ju också.

Glad ändå

En stund iaf... Men matvägrar fortfarande. Jag fick i honom 5 skedar gröt enbart för att han knep ihop ögonen istället för munnen, men sedan började han vifta bort skeden med händerna och vrida på huvudet så då fick jag ge upp. Inga fler spyor i natt som tur var, men vi får se hur dagen går.

Singstar och spyor

Igår hade jag och mina tjejkompisar singstarkväll hemma hos L. Vi åt tacos och cheesecake och drack drinkar och sjöng en massa singstar. Det var jättekul! Skönt att få komma hemifrån och träffa kompisarna. Fast till en början verkade det inte bli något singstar eftersom mamma visade sig vara på väg till linköping för att se min kusins föreställning när jag ringde och skulle hämta skivorna, och jag trodde inte att jag hade nycklar dit och den enda andra som hade nycklar var min bror som befann sig i berlin för att hälsa på min syster. Men efter mycket letande här hemma så hittade jag en nyckel som skulle kunna vara rätt, och som sedan som tur var visade sig vara det också. Så det var lite osäkert ett tag.

Idag har jag och Oscar slappat hemma hela dagen medan T var med Hugo i simhallen. Oscar var supergnällig hela dagen och ville inte ens äta gröt. Sedan åkte vi hem till mamma och åt middag och Oscar fortsatte vara gnällig. Gnälligheten fick sin förklaring när vi kom hem och han spydde ner hela sängen och sig själv... Blä... Dessutom så luktade det så illa så att jag också blev tvungen att spy... Dubbelt blä... Så nu är tvättmaskinen laddad med nerspydda sängkläder för att sättas igång direkt imorgon bitti, för det var för sent att sätta igång den nu ikväll. Jag tvättade av Oscar så gott det gick för att sedan bada honom när jag tagit rätt på sängkläderna och torkat och desinficerat golvet, men då hade han redan somnat på en handduk i vår säng. Så nu ligger han här och luktar kräks. Jag orkar inte väcka honom och bada honom eftersom han avskyr att bada, så då kommer han aldrig att somna om, han får bada imorgon istället. Eller i natt om han spyr mer. Suck. Ser inte fram emot natten...

Veckans läkarbesök avklarade

Japp, denna vecka har Oscar blivit avklädd och klämd på av främlingar vid inte mindre än tre tillfällen. I tisdags var vi hos dietisten/nutritionsmottagningen, lilleman hade gått ner 100 g sedan bvc-vägningen för en månad sedan, men det är ingen fara, kanske bara beror på olika vågar. De tyckte att allt verkade bra och sade att han får dricka precis så mycket minimax han vill och att vi ska fortsätta försöka med mat, men att det inte gör något om han inte äter så länge han dricker sin minimax. Det känns väldigt skönt, för vi har haft bakslag med maten igen, han konstrar till och med med gröten för det mesta nu. Men trots detta har de äntligen lyckats få i honom lite bröd och lite banan på dagis, så det finns ju hopp iaf.
Sedan var vi på hjärt-ultraljud i onsdags, det var jag ju rätt nojig inför, men allt fungerade precis som det skulle, så nu kan jag släppa den nojan. Otroligt skönt!
Slutligen var vi hos lungläkaren igår, också det med bra resultat. Allt verkade bra, och vi kom överens dels om att fortsätta med medicineringen för att ev pröva att sluta i sommar, och dels om att vår vanliga barnläkare ska ta över att kolla lungorna. Jag bad också att de skulle skicka över journalkopior till honom så att alla uppgifter finns samlade hos den läkare vi träffar oftast.

Annars har det funkat bra på dagis nu också, i måndags hade han suttit bredvid de andra barnen och plockat med klossar ignorerat sin resurs i säkert 30 min. Min stora pojke! Men idag gick det inte så bra, de ringde mig vid halv ett för att han bara var olycklig... Han blev dock nöjd när vi kom hem. Min teori är att det har varit lite för många läkarbesök på en vecka för att han ska känna sig trygg på dagis... Dessutom var han ledig både onsdag och torsdag. Och så är han lite småkrasslig, hostig.

Men nu längtar jag tills jag och Hugo ska åka till Berlin! Igår kväll låg jag faktiskt och funderade på vad och hur jag ska packa, trots att det är över en vecka kvar...