Lillskrot spanar på bilar

Idag började skolan igen

Lite besviken blev jag på läraren måste jag säga, men kanske mest för att den lärare vi hade förra terminen när jag hoppade av var så himla bra. Hon vi har nu kändes lite, hm, fördomsfull fast hon tror nog själv att hon snarare är motsatsen. Jag har blivit lite allergisk mot människor som automatiskt tror att bara för att man studerar på socionomprogrammet så betyder det att man kommer att sitta resten av sitt liv på socialkontor eller försäkringskassan, den uppfattningen är aningen förlegad liksom. Dessutom så pratade hon en massa om att eftersom vi (klassen alltså) kommer att sitta som myndighetspersoner så kommer de vi ska jobba med att hjälpa att sluta sig och inte vilja prata med oss. Som om den problematiken skulle vara ny, vi jobbar ju hela tiden med våra värderingar och hur olika möten med sk "klienter" kan se ut, det är en ständig del i vår utbildning som återkommer termin efter termin. Dessutom är det en grov generalisering. Det kändes lite tråkigt, för jag var ganska taggad innan. Fast juridiken är iofs väldigt kul och intressant, så det är nog ingen fara, engagemanget kommer nog tillbaka.

I morgon ska jag träffa kuratorn och skriva en ny vårdbidragsansökan, hoppas verkligen att vi kan bli beviljade fullt vårdbidrag nu för det behövs. Neurologen skrev ett nytt läkarintyg som kom med posten igår, och det ser bra ut, hon har tagit med allt vi ville och även tagit upp att vi börjat med TAKK (tecken som alternativ och kompletterande kommunikation) och allt andningsknas, så det känns bra. Läkarintyget är ju väldigt viktigt för försäkringskassan så det känns som sagt bra att ha förankrat även där saker som vi kommer att ta upp i vår skriftliga del. Fast eftersom csn räknar vårdbidraget som inkomst så får T stå på ansökan den här gången så att jag inte hamnar med att csn vill sänka mitt studiebidrag pga att jag "tjänar" för mycket.

grr, något är knas med kopplingen mellan mobilen och bloggen

men här kommer iaf bilden!

Prövar igen, blev något knas med förra bilden

Ståskal

Glad kille i ståskalet!

Nu har jag rast!

Sitter och softar och läser ny vampyrbok, "guilty pleasures" av Laurell k. Hamilton. Kl 10 ska jag ner i tvättstugan och hämta upp tvätt, sedan damma hela lägenheten, sedan dammsuga och sedan röja i köket. Det blev blixtstädning igår och idag eftersom T´s kusin kommer och hälsar på ikväll, vilket vi fick reda på igår. Bra framförhållning T... Men hon är så rar så det ska bli jättetrevligt, och vi behövde ju städa hursom. Men det blir tyvärr svårt att hinna plugga något idag, och imorgon ska vi till neurologen, sedan föräldrafika på Oscars dagis och sedan teckenkurs, så det blir nog inget pluggat imorgon heller. Jag är så glad att jag blev klar med Habermas igår iaf!
Vet inte riktigt vad som ska ske hos neurologen imorgon. Jag ska iaf be henne skriva ett nytt intyg så att vi kan söka nytt vårdbidrag, och så vill jag veta hur det blir med magnetröntgen av hjärnan. Ang vårdbidraget så undrar jag verkligen hur det ska bli, kuratorn säger att vi inte ska våga hoppas att det höjs mer än till ett halvt, men jag har läst mig till att barn med downs syndrom får ett halvt första året och sedan ett helt när barnen är mellan 1-7 år, och Oscar är ju mer "efter" än de flesta barn med downs. En del barn med downs har ju iofs hjärtfel, men absolut inte alla. Så nu undrar jag hur det blir, tycker att om barn med downs blir beviljade ett helt utan snack så borde vi få det också. Det kan ju inte få vara som så att bara för att Oscars diagnos är så ovanlig och okänd så får vi mindre, det känns väldigt orättvist isf. Men, men, jag ska inte sitta här och gnälla innan vi ens lämnat in den nya ansökan. Dessutom skulle jag ju läsa min nya bok nu!

Idag är jag duktig

Jag skriver tenta så fingrarna blöder. Men jag blir tokig på Habermas! Det är så oerhört mycket så jag förstår inte hur jag ska lyckas få med allt utan att skriva en hel tenta om bara honom! Jag lyckas liksom inte sortera fram det viktiga. Livsvärld hit och det kommunikativa handlandet dit, det är för mycket! Jag tror att jag ska ge mig på feminismen en stund istället, men samtidigt känns det som att det är bäst att ta det jobbigaste först...

Jag är så trött på att vara tråkig!

Förut var jag rolig och intressant. Det är jag inte längre. Och det är så tråkigt att vara tråkig! Det känns som att det enda jag har att prata om är mina barn, vilket ju till viss del är intressant för de som känner oss, men förut kunde jag vara intressant och ha intressanta diskussioner om allt möjligt. Förut var jag en person som respekterades för mina åsikter, nu vet jag knappt varför jag tycker som jag tycker. Eller - vissa åsikter är ju så djupt rotade så att de aldrig går att rubba, men ändå. Kanske skulle det vara enklare om fler av mina kompisar hade barn, men det är det ju nästan inga som har, bara tre. Och av dessa är det bara en jag träffar någorlunda ofta. Jag längtar faktiskt till att komma tillbaka till skolan nu, och få vara någon som har något att säga ibland!

Nu har lugnet lagt sig

Båda barnet knoppade in vid kl 20 ungefär. Jag tror minsann att vi börjar få till det med rutinerna här hemma! Såå skönt att få en liten stund för oss själva på kvällen. Fast just ikväll är T hos grannen och tittar på hockey, så nu är det bara jag, men det är också skönt. Kanske, kanske skulle man ta och börja läsa lite om habermaas (stavning?) så att jag äntligen kan bli klar med tentan? Fast - nä, jag orkar inte just nu... Men imorgon kanske. Planen är att Oscar ska gå på dagis iaf till efter vilan, så lite tid får jag förhoppningsvis över.

Shopping!

Idag har jag shoppat lite. Två multirandiga t-shirts i VÅRfärger, en var åt barnen, ett par randiga fingervantar till Hugo och ett par randiga tumvantar till Oscar och varsin mössa, Hugos ljusgrön/vitrandig för att matcha fleecefodrade regnstället och Oscars multirandig som t-shirten, allt från polarn. Fast sedan kom jag på att den multirandiga mössan inte matchar några av Oscars ytterkläder, så jag ska byta den. Sedan hittade jag en söt t-shirt på kappahl och en på lindex, båda till Hugo. Och lite påskpynt på åhléns, för jag insåg plötsligt att jag inte äger något och eftersom vi inte kommer att vara på landet annat än ev över dagen så ska här påskpyntas. Sedan fick jag gömma plånboken och gå hem...

Hemma igen!

I måndags fick lillskroten äntligen komma hem igen. Och han är så mycket bättre nu. Vi var och hälsade på dagis en stund idag, och kom fram till att han ska gå tom lunch imorgon. Skönt.
Annars har jag totalfastnat i en bok just nu, "den trettonde historien" av Diane Setterfield, så jag har inte tid att blogga...

Fortfarande kvar

Japp, fortfarande kvar och med syrgas. De provade att trappa ner under natten vilket funkade bra och tog sedan bort den i morse, men då sjönk syresättningen till 88 så det var bara att sätta tillbaka. Min lilla skrot. Är egentligen inte orolig just nu, men hela syrgasgrejen är ju en ny erfarenhet och ett steg bakåt gällande hur han hanterar förkylningar. Iofs är denna förkylning ELAK, så kanske har det lite att göra med det också. Och så känner jag att ska det vara så här nu? Jämt när han blir sjuk? Är detta ytterligare en grej att lägga till hela kromosomknas/funktionshinder-apparaten? Det ska ju bli bättre ju äldre han blir, med andningsknas och så alltså, eller?
Hugo och jag ligger iaf i soffan och tittar på film, ni vill inte veta ur många gånger jag sett "kalle och chokladfabriken" den här helgen... Stackars T får lov att vara med Oscar så länge jag är så här sjuk. Men jag ska försöka se om mamma är tillräckligt frisk för att orka med Hugo en stund så att jag kan åka dit och hålla sällskap och pussa på min lille.

Oscar är kvar...

på akuten och får syrgas. Syresättningen är bra med syrgasen, men så fort de tar bort den (tex för att inhalera medicin) så sjunker den igen. Men ingen lunginflammation iaf, vilket ju är bra. Stackars T som får bo där nu. Och stackars lilla sjuka Oscar. Och stackars mig som är helt galet förkyld och dessutom utan telefon. Ja, jag vet att hela telefongrejen är ett i-landsproblem, men det är faktiskt apjobbigt. Hugo är iaf mycket bättre och kommer att kunna gå på dagis på måndag om inget oförutsett händer.

Suck

Nu är T inne med Oscar på akuten, syresättning 87 = dåligt! Han får syrgas. Han har aldrig varit så dålig så att han behövt det förut. Jag önskar att jag var där istället, jag hatar att inte ha koll, och nu är jag faktiskt lite orolig. Dessutom har min telefon totalpajat för fjärde gången sedan jag köpte den för ett år sedan, trots att jag fick en ny i höstas då den pajade för tredje gången. Så jag blir tokig! Jävla ericsson! Nu tänker jag häva köpet och köpa någon annan modell, för så här kan jag ju inte ha det.
Nu ska jag se om hemtelefonen har laddat lite så att jag kan ringa T igen!

Idag...

är jag så trött och deppig och förkyld så jag orkar knappt skriva något. Var på akuten hela dagen med Oscar för att han knasar med andningen. Fick inhalera några gånger och få betapred (kortison), sedan blev syresättningen bättre och vi fick komma hem. Efter ca 6 timmar... och då fick vi ändå träffa läkaren i princip direkt när vi kom in. Självklart matvägrar han igen och bara gråter och gråter. Den onda cirkeln är: gråt=sämre andning=mer gråt=mycket sämre andning osv. Ja, ni fattar. Så in i döden trött på livet idag. Saknar pappa. Är ledsen för att jag grälar på T och att hela situationen tär på oss. Är trött på Oscar eftersom han bara bara vill bli buren, och blir ledsen på mig själv som är så elak och inte sätter mig in i hans situation tillräckligt, det måste ju ändå vara värst för honom. Har ångest för att jag inte orkar med Assar öht, förutom för att skälla på T som inte heller orkar med honom. Är helt enkelt ledsen för att livet inte blir som man har tänkt sig.
Är säker på att det kommer att bli bättre, livet alltså, och håller stenhårt fast vid den tanken, men idag är den svår att hålla kvar.

Trött idag...

Hugo har öroninflammation och jag känner mig förkyld, inte kul. Oscar hostar värre och värre, men hade haft det jättebra på dagis. Hostan är dock värre nu och han har behövt extrapuffar flera ggr idag, så vi får se hur det blir. Hoppas verkligen att det räcker med sprayerna, vill INTE behöva åka in. Vill inte att han ska vara sjuk öht... Nu får det vara nog med sjuka barn!
Så allt jag har gjort idag är att ta hand om Hugo, åka till doktorn för att få bekräftat öroninflammation och hämta och lämna Oscar på dagis. Assar fick vänta med att gå ut tills Thomas kom hem, för jag fick knappt ut Hugo. Stackarn orkade inte gå ens till Oscars dagis, så vi fick ta ministeg och köra "jag bär dig till lyktstolpen så får du gå själv till nästa lyktstolpe så bär jag dig igen"-varianten. Stackars liten. Dessutom är han livrädd för att kräkas varje gång han hostar, vilket leder till att han börjar gråta, vilket leder till att han hostar ännu mer, vilket leder till att han blir hysterisk och gråter ännu mer, vilket i slutändan leder till att han hyperventilerar, tokhostar och nästan kräks eller kräks lite grann. Så han har det inte lätt, min stora pojke.

Idag är sorgen här igen

Stark och nära. Och jag är så långt långt ifrån den jag var förut. En väns pappa dog igår, i cancer som min pappa, och allting kommer tillbaka. Jag sörjer över min pappa, hennes pappa, henne och mig. Över att livet är så jävla jobbigt och orättvist. Över de år som vi inte får tillsammans, jag och pappa, mina barn och pappa. Mina syskon, min mamma, min farmor, min farbror, min faster och pappa. Över att jag inte klarar av att låta bli att vara avundsjuk på de som får leva så många år mer än min pappa. Över att jag varje dag ser äldre personer och tänker att det kunde väl ha varit de istället. Det är inte trevligt att vara så elak och ogin, även om det bara är inför mig själv, det kan jag lova. Och då sörjer jag över att jag tydligen kan vara sådan, att jag inte står över sådant. Så idag är en tung dag.

Och så en bild på lillskroten...

Gissa...

vilken del av outfiten som jag har bestämt och vilken del Hugo bestämt själv... En ledtråd kan vara att han går runt och säger 'ho, ho, ho'...

Min lille soldyrkare...

har klämt sig ner i röran på Hugos golv för att ta till vara på en liten solglimt. Min lilla goshund!

Det är så skönt med dagis!

Idag har äntligen båda barnen varit på dagis, lugnet lade sig över lägenheten... Trodde att det skulle bli inskolning all over again eftersom Oscar varit borta så länge, men det hade funkat super idag. Han grät visserligen när han insåg att jag skulle gå, men sedan hade han varit pigg, glad och nöjd och till och med ätit yoghurt med fruktpuré. Det ni! Det finns hopp om maten iaf! Fast nu kom jag precis på att det nog är lite patetiskt att jag så fort Oscar ätit något (som han ju för det mesta INTE gör) tror att det börjat vända och att han ska börja äta ordentligt, så jag kanske ska lugna mig och inte ropa hej så att säga...

Reafynd

Ortoserna och skorna

Ortoser och teckenkurs

Idag har jag och Oscar varit på olmed och provat ut och hämtat hans sprillans nya ortoser. Ortoser är fotskenor som han ska ha dels för att foten ska hållas rät mot golvet eftersom han gärna står på tå eller på fotryggen, dels för att ge extra stöd när han ska försöka stå och dels för att förhindra att han översträcker benen. Som det är nu ser det nästan ut som att knälederna går åt andra hållet när han spänner benen för att han översträcker så mycket. Köpte också ett par supersöta adidas gympaskor som han kan ha som inneskor på dagis nu, och senare när vädret tillåter ha ute. De bytte remmar på ståskalet också så att det ska bli lättare att få fast honom snabbt, han är ju så galet snabb på att åla och spänna sig så att det blir toksvårt att få fast honom, men nu har jag iofs fått lite mer rutin på det.
Sedan på kvällen har jag och T varit på teckenkurs för första gången. Det var lite segt i början, tror kursledarna var lite osäkra, men ganska snabbt blev det jättekul. Kände mig så himla peppad och inspirerad efteråt! Lite nojig blev jag dock när de i början sade att när denna kurs är slut ska vi ha lärt oss ungefär 450 tecken! Det låter ganska mycket, men känns inte alls omöjligt, för redan nu första gången lärde vi oss massor, och det är ju 9 träffar kvar. Läxan till nästa vecka är att hitta på persontecken för oss och Oscar, och jag har redan kommit på Oscars tecken så det känns bra.
Det hade dessutom funkat jättebra för mamma att passa båda barnen, så det finns hopp om att vi inte ska behöva "dubbelbarnvakt" varje gång.

Fick också hem några reafynd från www.lillamirakel.se, bla molo dalmatiner så idag är jag nöjd. Lägger in bild senare på både ortoser, skor och reafynd...

Hur fin får en unge vara egentligen?

Det är nästan så det värker i kroppen bara av att titta på honom...

Jag måste bara göra lite gympadoja...

Sötnos!