onsdag 6 april 2011

Trött...

Idag är jag så trött så trött... Oscar vaknar varje natt nu, jag orkar inte detta. Jag känner mig liksom aldrig pigg, inte en enda stund under dagen, allt jag gör görs med en stor kraftansträngning. Ska det vara så? Är det så att vara småbarnsförälder? Jag får ångest för att jag inte orkar något, varenda småsak gör mig utmattad. Jag klarar inte av att planera heller, att läsa ett schema eller ha framförhållning gällande läkartider och dagistider. Och vad säger jag när någon frågar hur det är? Jodå, det är bra. Varför säger jag så? Varför har jag ett sådant behov av att visa upp något slags bild av att vi inte alls berörs av sömnlöshet, allt Oscar kräver och sjuka barn? Jag kan ju berätta när någon frågar att, visst det är lite jobbigt för Oscar vaknar ju på nätterna nu, men sedan lägger jag till att det är inte så farligt. Jo, det är visst "farligt" för jag är så trött hela tiden! Fast samtidigt, jag kan nog knappt erkänna för mig själv hur trött jag är och hur jobbigt allt känns just nu, för vad finns det för alternativ? Vem har tid och ork att hjälpa till? Och vad kan de göra, Oscar kan ju ändå inte sova borta... Det finns ändå ingen lösning på problemen, så varför ägna tid åt att tänka på dem? Jag går runt i en trötthetsdimma istället, kanske är det därför jag inte kan föreställa mig vad som skulle kunna få mig att må bättre. För det är ju så, jag känner att situationen nu är skit, jag orkar ingenting, jag orkar inte vara glad, men jag kan inte komma på en enda sak som skulle kunna få mig att må bättre. Jo, en sak, jag vill flytta, jag orkar inte med denna lilla lägenhet och att släpa vagn upp för trapporna vareviga dag. Jag vill ha en trädgård. Men jag orkar inte flytta heller, orkar inte leta lägenhet och om jag skulle hitta något så orkar jag verkligen inte packa saker och städa. Jag vill att någon ska ge mig ett trevligt radhus och flytta dit och packa upp alla våra saker och städa den här skruttlägenheten. Då kanske jag skulle må bättre. Fast ärligt talat lurar jag nog bara mig själv, jag skulle må skit där med.

måndag 4 april 2011

Vår och glasspremiär!






Jahapp, så bra gick det att byta bloggadress... Något knasar med nya bloggen så i väntan på att det ska fixas bloggar jag här igen.

Tänkte bjuda på lite bilder på godingarna från idag, nu är äntligen våren här och vi hade glasspremiär. Titta och njut!

torsdag 31 mars 2011

Flyttar!

Ja, i cyberspace då... Har bestämt mig för att flytta bloggen hit
Välkomna att titta in där istället!

måndag 28 mars 2011

Jag gjorde det!

Jag sjöng, jag vågade! Och det gick bra! I lördags var pappas bands årliga konsert, och jag sjöng en låt tillsammans med dem, till pappa, och körade på två andra. Det är något som jag, pappa och bandet pratat om i tio år, och nu äntligen fick vi tummen ur. Och jag tror att pappa någonstans hörde, och att han är stolt. Visst var jag nervös (det var ändå 120 personer i publiken) och visst har jag framfört den bättre vid vissa repetitioner, men jag är ändå nöjd med min prestation - och jag är inte direkt någon som saknar självkritik - så det betyder mycket. Hela kvällen var riktigt lyckad faktiskt, det var roligt att träffa en massa människor som jag annars inte längre träffar nu när pappa är död men som jag ändå umgåtts med en del under åren. Det är ju inte bara pappa som är borta, man förlorar ju även en massa folk runt omkring som han var länken till om man säger så. Så jag är lycklig, det var en lyckad kväll, och att umgås med bandet har gjort mig glad, och jag kommer att fortsätta titta förbi då och då när de repar för det gör mig glad. Dels för att jag vissa låtar kan blunda och se pappa framför mig, men också för att det finns sådan glädje i musiken. Jag har alltid sjungit och nu när jag inte har tid med kör eller så så blir livet lite torftigare, då är det härligt att bara vara där och njuta en stund av musiken. Och de är dessutom grymma!

onsdag 23 mars 2011

Vår!!!

Nu, äntligen, är det vår! Snön börjar försvinna (och lämnar förvisso gigantiska grushögar, men ändå) och solen värmer. Ljuvligt! Skalkläder istället för vinterkläder på barnen, och tunna färgglada mössor. Nu ska väl sjukorna vara över? Gräva kanaler i sandlådan. Och snart snart, när som helst kommer alla små lökar att titta upp! Den här årstiden önskar jag att jag hade en trädgård... Jag skulle nog i och för sig vilja ha en trädgård vilken årstid som helst, men det är nog på våren som jag längtar som mest. Kommer på mig själv med att tänka att man visst kan bo långt från stan, och behöva åka buss och pendeltåg, inga problem, bara man har en trädgård... Som tur är sansar jag mig rätt fort, men jag måste nog in på hemnet och kika lite bara, bara på skoj...

onsdag 16 mars 2011

Avlösarservice och assistanstimmar...

Efter mycket meck har vi nu äntligen fått avlösarservice beviljat för att kunna gå en ordentlig teckenkurs. Vi sökte också timmar för att kunna vara ensamma med Hugo 6 timmar varannan helg, men det kommer vi antagligen att få avslag på, för tydligen är det så att man förväntas kunna avlösa varandra om man är två föräldrar. Men skönt att ha sökt i alla fall. Så igår lämnades Oscar för första gången med avlösare. Vi hade själva valt avlösare, och den vi valde är min systers sambo som Oscar är väldigt förtjust i, men trots det så var jag ganska orolig. Oscar är ju en mycket bestämd liten kille, och om han är missnöjd med situationen så kan han absolut gråta och skrika tills det blir 'rätt' (enligt honom då) och detta kan pågå i flera timmar. Men det gick jättebra! Han var glad och nöjd hela kvällen och B tyckte att det var mysigt. Så nu vågar jag hoppas på att det här ska fungera!
Vi träffade också en person på det assistansbolag vi valt till avlösningen, och han tyckte att vi skulle söka assistanstimmar. Det känns lite kluvet. Ja, Oscar kan inte göra sig förstådd annat än genom att visa om han vill eller inte vill, och man måste känna honom för att kunna läsa honom. Och han kan inte klä på sig eller förflytta sig utomhus och han måste ha blöja. Och ja, han måste passas för att han ibland gör sig illa, och underhållas för att han har en del tråkiga beteenden (främst dunka huvudet/klösa i öronen/peta i näsan tills det blöder) som han pysslar med så fort han tycker att det är tråkigt. Och det är grundläggande behov att få hjälp tex med sin hygien, kommunikation och påklädning. Men samtidigt är han ju så liten fortfarande. Han behöver inte en massa mediciner. Han kräver inte mycket mer än en normal 9-månaders. Problemet är ju bara att han är ju inte 9 månader, han blir faktiskt 3 år i juni. Hur bedömer man då? Jag tycker inte att vi i dagsläget är i skriande behov av assistanstimmar. Men jag kan ju inte neka till att det vore skönt, kanske kunde T gå ner i tid och ta assistanstimmar istället och få mer tid till sjukgymnastik, teckenträning mm. Och personen från bolaget menade också att det är bättre att söka medan man fortfarande orkar med den processen, innan man går på knäna, och det kan han ju ha en poäng i. Samtidigt gör det mig ledsen över att, återigen, tvingas älta allt som är annorlunda med Oscar, allt han inte kan, men borde kunna...

torsdag 10 mars 2011

Veckomatsedel

Japp, jag och T har fått ett ryck. På senaste tiden har jag varit så sjukt omotiverad till matlagning, det har mest blivit krögarpytt, falukorv och köttbullar, givetvis halvfabrikat, som inhandlats av en trött, hungrig och som sagt omotiverad mamma på väg från dagis. För ja, i vår familj är det just nu jag som lagar den mesta maten, ojämställt javisst, men T jobbar heltid och barnen måste äta mellan 17 och 17.30 för annars blir det kaos. T slutar kl 17 två dagar, kl 16 två dagar och kl 17.30 en dag, och det tar honom en timme att komma hem om han inte tar bilen (vilket vi försöker undvika) för då tar det väl 30 min. You do the math. Alltså lagar jag maten för det mesta, och vad det blir är då helt beroende på vad jag känner att jag orkar tänka ut och laga för stunden. Vilket ju då inte blev så bra, varken särskilt varierat eller särskilt gott.
Men nu har vi alltså fått ett ryck jag och T och gjort en veckomatsedel för tre veckor framåt. Vi har dessutom försökt tänka till så att det blir både god och någorlunda varierad mat, och vi har till och med tittat i våra kokböcker och lagt till några nya recept. Det ni! Är vi inte ambitiösa så säg?!

Och nu har vi (okej, jag) lagat enligt matsedeln sedan i måndags, och det är så skönt! Jag vet precis vad som behöver handlas och behöver inte stå på ica med två trötta barn och försöka använda hjärnan. Sedan är målet att storhandla enligt matsedeln, men vi har inte hunnit komma iväg och göra det än bara. Nu återstår bara att se om vi lyckas hålla detta i tre veckor, men det är inplanerat några blixtsnabba enkla grejer också, så det borde väl gå.

Så här ser matsedeln ut:
V1.
Måndag- köttfärssås med spaghetti
Tisdag- fisk i ugn med champinjonsås och ris
Onsdag- korv stroganoff med ris
Torsdag- quorngryta med potatis (ett av de nya recepten)
Fredag- kycklingfilé i ugn med bulgursallad
Lördag- asiatisk kycklinggryta med ris
Söndag- grekisk lammgryta med couscous (också nytt)

V2.
Måndag- lasagne
Tisdag- fiskpinnar med ris
Onsdag- stekt korv och grönsaksröra med pasta
Torsdag- pannkaka
Fredag- kycklingwok med nudlar
Lördag- laxbiffar med sojasås och ris (också nytt)
Söndag- gulaschgryta med ris (också nytt)

V3.
Måndag- köttbullar och makaroner
Tisdag- tonfisksås med pasta
Onsdag- spaghetti carbonara
Torsdag- spenatplättar med äpple och bacon (också nytt)
Fredag- hämtmat (man måste ju ha en sådan inplanerad också!)
Lördag- hemgjord pizza, fast kanhända blir det fusk med degen
Söndag- sesampanerad fiskfilé med kiwisås och ris (också nytt)