Skolkade idag igen, och igår. Jag orkade helt enkelt inte. Vi träffade prästen i tisdags och det slog liksom hål på bubblan jag byggt runt mig där allt är okej. Det är inte okej, min pappa är död. Jag vill egentligen inte ha någon begravning, bara fortsätta leva i mitt vakuum där jag kan låtsas att han lever, han är hemma hos mamma, och allt är okej. När vi var hos prästen blev allt så verkligt igen, att han faktiskt är borta. Det kändes på ett sätt bra att vara där, begravningen kommer att bli fin, men jag fick också en försmak av hur fruktansvärt det kommer att vara att sitta där och på något sätt ta farväl av min pappa. Så jag har varit rätt deppig sedan dess.
Men jag har i alla fall pratat med Oscars dagis och blivit lugnad på alla punkter där, så jag behöver inte oroa mig för det just nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar