Tittut

Idag var vi på tittut igen. Jag tycker det är så bra! Men det känns alltid som att tiden inte räcker till, man måste gå innan man varit där "färdigt" liksom. Iofs har det kanske lite att göra med att jag måste gå en halvtimma innan det egentligen slutar för att hinna hämta Hugo, men ändå. Dock så måste jag säga att jag saknar den psykolog som var med i den förra gruppen, hon var så rätt liksom. Den som är i den här gruppen är helt okej, men inte lika bra helt enkelt. Trots att det visade sig att hon jobbat med min mormor i tidernas begynnelse (70-talet) och ägnade hela vårt första besök åt att lovorda henne, vilket ju iofs var trevligt och sant alltihop såklart. Specialpedagogen däremot är verkligen super, jag gillar henne skarpt. Tycker det borde vara tittut varje vecka... Det är skönt att vara någonstans där Oscar inte är så uppenbart annorlunda. Nu är han iofs nog en av de som är mest "efter" utvecklingsmässigt i gruppen, men iaf, han känns ändå inte annorlunda och "värst" som han ju kan kännas bland "normala" barn.

Imorgon kommer min kompis S hit, vi ska baka semlor. Sedan kommer sjukgymnasten till dagis för att visa hur vi ska få fast Oscar i ståskalet, välbehövligt!

Ikea och middag hos mamma

Idag var Hugo och T iväg och badade i högdalen, jag och Oscar åkte till ikea med min mamma så länge. Tyvärr (eller såklart?) fanns inte det hon letade efter, så vi kom hem med ett par ramar bara. Sedan gick vi en kort promenad med Assar och efter det åkte vi hem till mamma för att äta middag. T och Hugo kom efter. Tydligen hade simhallen varit en stor succé och Hugo ville inte gå därifrån, så nu har vi bestämt att iaf varannan helg ska han och T åka iväg och bada, mysigt med lite egentid för dem.
På väg hem från mamma kläckte Hugo en skön kommentar, vi gick förbi en buss och han frågade vart den gick "till karolinska sjukhuset" svarade jag eftersom det var precis vad som stod på bussen ju. Hugo tänkte efter en liten stund och frågade sedan "är det en amebelansbuss?". Amebelans betyder alltså ambulans. Det är så kul att han har börjat fundera över saker nu och dra egna slutsatser. Fast jag måste erkänna att jag blev lite orolig och fick en föraning av den tid som ska komma när han plötsligt frågade "varför blir det grönt?" när vi var ute på promenad igår. Jag trodde en kort stund att han undrade varför det var snö nu och hur det sedan blir grönt och gräs, men sedan förstod jag att han bara undrade just det han sade, det var nämligen en gatlykta vid gångvägen som lyste lite grönaktigt. Så den här gången fanns det ju ett enkelt svar iaf.

Ståskalet

Hämtade ståskalet igår. Sedan tänkte jag prova det litegranna sådär. Heeelt omöjligt. Hur f-n ska man få fast honom med miljoner remmar när han inte ligger still för fem öre?? Dessutom sträcker han ju jämt på fötterna, som om han står på tå, och i ståskalet måste ju fötterna vara plant... Därför tänkte jag att om jag bara får fast fötterna som de ska vara så borde resten bli lättare, men jag fick inte fast fötterna alls. Innan jag ens hunnit ta tag i remmen så hade han hunnit skjuta ifrån med tårna och hamna för långt upp. Och självklart grät han och ville inte alls vilket ju inte gjorde det lättare direkt. Grrrrr. Inser att det kommer att ta lååång tid innan jag lyckas med detta.

Snowracer!

Har varit och åkt i backe lite idag, Hugo vågade faktiskt åka själv tom. Annars inget särskilt, försökt ta igen oss efter veckan och städat lite.

Pop-shopping och kompisfika

Idag var första dagen som jag själv lämnade båda barnen på varsitt dagis. Det gick faktiskt mycket smidigare än jag hade föreställt mig, så det känns ju lovande. Efter det åkte jag till polarn o pyret i globen eftersom deras rea på ytterkläder började idag och Oscar behövde en windstopper fleece. Tyckte jag var väldigt duktig som bara köpte en röd windstopper och en mörkblå baströja till Oscar och ett par mörkblå manchesterbyxor till Hugo. Sedan promenerade jag hem till min kompis K i årsta som jag inte träffat på ett par månader, det var jättetrevligt. Jag är nog ganska bortskämd med vettiga vänner som verkligen går att prata med även om vi inte ses så ofta. Sedan åkte jag hem och gick en promenad med Assar och passade på att gå förbi djuraffären och köpa en ny sele till honom eftersom hans gamla gått sönder. Sedan var karusellen igång igen med hämtning av båda barnen, hämta paket med lite nova star rea och middagsbestyr.
Idag kom också kallelsen till Oscars hjärt-ultraljud, den 3/2 blir det. Ett sms kom också från olmed att ståskalet var klart, får se om jag orkar/hinner hämta det imorgon, men eftersom Hugos dagis har planeringsdag är det inte så troligt.

Oscars inskolning går faktiskt helt okej nu och han verkar ha fäst sig vid sin "resurs" redan, så på den fronten känns det också rätt bra just nu.

Vad far gör är alltid det rätta...

Enligt Hugo iaf. T lägger ut tidningar för vagnen och skorna i hallen, han är nästan lite besatt. Nu har Hugo börjat han med. Så här fint gjorde han i vardagsrummet igår... Jag tyckte väl sådär, men själv var han väldigt nöjd.

Feberfri sedan igår

Whohoo! För en gångs skull har Oscars feber faktiskt gått ner INOM de magiska tre dagarna! Kanske kanske kanske vågar man hoppas på att immunförsvaret börjar bli lite bättre? Fast han är fortfarande snorig och hostig, framför allt på kvällarna och nätterna. Idag fick han vara hemma från dagis, men beroende på hur natten blir och hur han mår imorgon känns det just nu som att han får gå imorgon iaf. Måste dock fortfarande ge extradoser av airomiren, så vi kan inte slappna av med andningen ännu.
Så idag har jag och lilleman alltså varit hemma och gjort absolut ingenting. Jag har legat och läst i soffan och Oscar rullade omkring på golvet och pysslade med sitt. Sedan gick vi ut med Assar och hämtade Hugo på dagis. Lagade wok med lövbiff till middag, det var superlänge sedan sist, vi wokar typ bara kyckling jämt, så det var verkligen gott. Och jag bestämde mig för att våga prova att mixa samma mat (det var väldigt svag wok) som vi åt, blanda i lite minimax, och ge till Oscar. Resultatet? ...*trumvirvel*... Han åt upp mer än hälften! Jag får snart ryggskott av att dunka mig själv i ryggen, så nöjd är jag! Så nu ska här bli ändring minsann, Oscar ska börja ät samma mat som vi till middag. Det är ett stort steg. Jag kommer ihåg hur jag brukade föreställa mig middagen när jag var gravid med Oscar, hur vi skulle sitta allihop vid matbordet tillsammans. Och sedan dröjde det till Oscar var nästan ett år innan han ens kunde sitta med vid bordet eftersom han måste ha en specialstol... Att nu börja äta samma mat känns som ännu ett steg i den riktningen. Utopin vore ju förstås om han kunde äta lite själv, sitta och plocka med något liksom som barn gör, men det verkar desvärre dröja till den dagen. Men iaf, ett framsteg idag!

Så här kan man ju också sova tydligen...

Tittut idag

Idag var vi på tittut, det var trevligt som vanligt. Glömde dock fråga föräldrarna till pojken med hjärtfel om hur det är, man pratar och pratar och sedan är tiden slut. Det är svårt att lära känna varandra riktigt när alla har så mycket att berätta så att man aldrig blir klar liksom. Fast det är trevligt ändå! Det var en ny flicka där idag också. Man får ju lite perspektiv på tillvaron av att vara där också, Oscar var det enda barnet där idag som har en diagnos... Visserligen inte mycket att hänga i julgranen eftersom den är så ovanlig, men iaf, vi vet ju varför han är som han är. De andra föräldrarna vet ju inte alls. Det verkar också som att vi haft det relativt lätt med Oscars uppfödningssvårigheter i jämförelse, T tyckte det kändes jättebra att "det är ju inte så illa med Oscar trots allt!", men jag kände väl mest att det var synd om de andra föräldrarna. Jag vet ju hur jobbigt jag har haft det med Oscar. Stackars pappan till lilla nya flickan verkade fortfarande ha svårt att acceptera allt, vilket ju inte blir lättare av att inte få sova, oroa sig för att hon får i sig ordentligt och inte kräks, och fortsätta utreda...
Nä, vi har helt enkelt haft tur som trots allt fått diagnos så snabbt på Oscar!

Kräks...

De ringde från lillskrotens dagis och sade att han hade spytt 3 ggr... Suck... Så nu är det avbrott i inskolningen. Men jag tror inte att han är magsjuk, utan det är allt slem och sedan hosta, han spyr så lätt av det. Dessutom hade han väl gråtit och då blir det ju ännu värre tyvärr... Han har iaf inte spytt något hemma eller varit dålig i magen.

Jag börjar också noja mer och mer för att han eventuellt ska ha hjärtfel. Det verkar som att de mediciner han tar (pulmicort och airomir) verkar vara vanliga hos barn med hjärtfel, och att lungproblem också är det. Dessutom verkar det som att det inte är ovanligt att hjärtfel inte upptäcks med bara stetoskop. Tydligen är det så att ju större "hål" i hjärtat man har desto mindre hörs blåsljudet. Läste någonstans att en läkare hade förklarat det som att vissla - om man gör ett litet o så visslar man och det låter mycket, men om man gapar så låter det ju inte alls... Blä, så nu nojar jag för det också. Vill att vi ska få den där kallelsen till hjärt-ultraljud så det är ur världen sedan. Sedan nojar jag för vad som händer om det nu skulle visa sig att han har hjärtfel, tänk om man inte kan operera? Läste en bok där en pojkes hjärtfel inte hade upptäckts förrän han var 13 år, och då hade kroppens organ ställt om sig efter det dåligt fungerande hjärtat så det var för sent att operera, han skulle antagligen inte klara en operation. Så den pojken kommer att dö i förtid, kanske när som helst. Väldigt sorgligt. Och en hjärtoperation är ju ingen liten sak heller. En i vår grupp på tittut har en pojke som opererats flera ggr för sitt hjärtfel trots att han är lika gammal som Oscar, och de sade att han ofta har mardrömmar och att det tydligen är en vanlig reaktion på operationer hos så små barn. Det är tydligen deras sätt att bearbeta det, men det måste vara jättejobbigt för både föräldrar och barn ändå. Jag ska fråga dem lite mer imorgon då vi ska till tittut. Det ska iaf bli trevligt att komma dit, det känns som att ju äldre Oscar blir, desto viktigare blir det att träffa andra små knasbarn och deras föräldrar. Det blir ju bara tydligare och tydligare hur stor skillnad det är på honom och "normala" barn i samma ålder, och så kommer det ju att fortsätta helt enkelt.

Men om man bortser från att han spydde idag så går det iaf hyfsat med inskolningen, så det finns hopp trots allt.

Bvc idag

Äntligen ÄNTLIGEN väger lilleman över 8 kg! 8620 g närmare bestämt, min lilla tjocksmock... (allt är ju relativt) Hela 77 cm hade han blivit också. Men fortfarande på -3 SD och huvudet hade inte vuxit alls, men det var ju egentligen bara väntat. Hugo klarade 3-årskontrollen galant, men det var ju också väntat.
Innan dess satt jag och telefonerade till CSN och skolan, och det verkar som att det löser sig med sjukskrivning och studiebidrag och allt. Det känns så skönt! Nu kan jag vara sjukskriven "på riktigt", innan jag visste hur det skulle bli kunde jag ju inte stressa ner ordentligt. Således en bra dag även därför alltså.

Ikväll har jag dessutom haft ork nog att lägga ut lite auktioner på tradera, måste ju finansiera barnens overaller för nästa vinter som jag köpte på rea nu. Molo polaris coast blev det till både lilla och stora, hoppas bara de inte växer för mycket nu hehe. Oscar lär ju inte vara någon fara, där är väl frågan snarare om han växer i den, men Hugonen vet man aldrig. Ja, ja, då får den väl åka ut på tradera den med sedan isf.

För de som vill kika in på mina traderaauktioner: www.tradera.com/auktioner/karro_82

Åka i backe...

Idag gick vi en promenad hela familjen, Oscar i vagn och Hugo på snowracer. När vi kom till en backe stannade vi och jag och Hugo åkte några gånger med snowracern, han blev så lycklig. Det var nog första gången han åkte i riktig backe, och dessutom med snowracer ist för pulka. Det var så härligt att se hur hela han strålade och skrattade! Han har liksom varit lite bortglömd hela denna julledighet tyvärr. Ja, förutom på sin födelsedag förstås.
Men nu i torsdags fick jag iaf tummen ur och åkte till naturhistoriska bara jag, Hugo och min kompis E. Det var superlyckat. Han sov lite på väg dit, och lite på väg hem, så han orkade med allt. Dinosaurierna var såklart jättespännande, men också djuren. Storfavoriten var en konstgjord kattfisk som man kunde "mata" med olika saker - var det gott sade den "mmmm, nam, nam, nam, nam" och om det var äckligt "bläää". Han har pratat om fisken sedan dess och börjar gapskratta när jag härmar hur fisken sade "blääää". Människans utveckling var han dock inte så inresserad av, utan konstaterade att de var apor och ville går vidare...
Det är ändå härligt att han börjar bli så stor nu!

Skype!

Hur gjorde man innan skype? Har idag pratat med min kära syster som är i Berlin. Det funkar ju super! Till och med Hugo fattade hur man gjorde :-)

Sjukskriven

Nu är jag sjukskriven tom 22/1. Känns dels skönt att få vila och försöka komma tillbaka, men också stressigt och tungt för att det verkar bli så mycket knas med allt runt omkring. Vet inte alls hur det blir med CSN, tex. Jag försökte ringa runt och fråga vad som gäller igår, men blev bara totalt utmattad. Om man inte behöver sjukskrivas innan man pratat med dem, så behöver man det ju garanterat efteråt tyvärr... Så jag vet inte alls hur det blir med min inkomst den här månaden, men det får jag försöka lägga undan, annars kommer jag ju aldrig må bra igen. Läkaren som sjukskrev mig kändes bra iaf, jag ska tillbaka dit i slutet på nästa vecka och göra några tester tydligen. Är lite orolig för att de ska försöka ge mig några mediciner, för det vill jag absolut inte, men antagligen är det väl bara någon standardprocedur.
Sedan var vi hemma hos mamma och åt middag nu på kvällen, för min syster åker till Berlin på torsdag för att vara borta 6 månader. Ända fram till nu har det känts helt okej och jag har inte tänkt så mycket på det, men nu har jag en liten klump i halsen när jag inser att hon inte kommer att vara här. Ett halvår är ju visserligen inte så lång tid, men jag tror aldrig att vi varit ifrån varandra så länge förut, jag kommer verkligen att sakna henne.

Och lilleman har ju börjat inskolningen på dagis nu, två dagar har vi hunnit med. Det är T som får ta hand om det, jag orkar inte, men det har väl inte gått superbra hittills (läs personalen har inte fått röra honom ännu och han vägrar vara på golvet) men det var väl ganska väntat, så det är bara att kämpa på. Skönt bara att jag slipper, för jag hade brutit ihop om jag var tvungen att göra det som jag mår nu.

Sötnosarna med nya tröjor

Idag kom sötnosarnas nya tröjor, så fina! Katvig på rea är aldrig fel...

Prinsessan igen...

Prinsessan Hugo

Hugo fick en fin prinsessklänning i födelsedagspresent av sin moster, han älskar den. Jag vill också ha en!