Min pappa

Min pappa är död. Min underbara, snälla, trygga, musikaliska, kärleksfulla och ibland tjurskalliga och uppmärksamhetskrävande pappa finns inte mer. Han dog i torsdags. 54 år blev han. Den sitter som ett tryck i bröstet, jag törs inte släppa ut den. Sorgen. Den finns där hela tiden, men jag vågar inte släppa fram den helt. Om jag släpper fram den kanske jag slutar fungera, slutar andas. Det känns i alla fall som att jag borde sluta andas i så fall för den är så stor, sorgen. Jag förstår inte riktigt hur livet kan fortsätta, att världen inte har stannat. Hur kan det vara så att min pappa inte finns? Det går inte, det får inte, jag kan inte. Men ändå bara fortsätter jag, livet har tydligen inte stannat, jag bara flyter med. Livrädd för vad som händer när sorgen kommer ifatt mig helt. Hur ska jag klara mig utan min pappa? Ont i hjärtat. Tryck i bröstet.

Gråt inte för att jag är död av Barbro Lindgren

Gråt inte för att jag är död
jag finns inom dig alltid
Du har min röst
den finns i dig
den kan du höra
när du vill
Du har mitt ansikte
min kropp
Jag finns i dig
Du kan ta fram mig
när du vill
Allt som finns kvar
av mig
är inom dig
Så vi är jämt tillsammans