Tittut

Idag var vi på Tittut, som är ungefär som öppna förskolan fast för knasbarn och via habiliteringen, och en fast grupp. För första gången gick det bra med Oscar. Han satt med stöd av mig på sångsamlingen och pillade med grejer och var tom intresserad av vissa sånger. Det kändes väldigt bra. Specialpedagogen och psykologen, som är "ledare", tyckte båda att han verkade lite mer tillfreds med tillvaron den här gången, som att han tagit ett litet steg framåt mot en gladare liten Oscar. Så det var ett bra besök helt enkelt. Tyvärr var bara ett annat barn där, och hon är inte så lik Oscar. Men vi ska slås ihop med en annan grupp nu för att vi är så få i våran grupp, så det känns väldigt spännande! Kanske hittar vi någon som är lite mer som Oscar. De andra två i vår grupp som vi har varit nu har samma ovanliga knas, så då hamnar vi lätt lite utanför när Oscar har något helt annat. Tex så har de flickorna en sak som gör att deras ätande måste övervakas och de får absolut inte äta för mycket eller onyttigt eftersom de aldrig kommer att lära sig kontrollera sitt ätande och sin hungerkänsla. Oscar däremot har ju haft uppfödningssvårigheter och måste hela tiden trugas, han är ett litet spink och äter mest gröt, så redan där blir det lite annorlunda. Sedan är ju de familjerna så väldigt glada över att ha hittat varandra så de glömmer lätt bort oss om alla är där. Jag menar nu inte alls att jag missunnar dem det på något sätt, jag skulle ju så gärna vilja hitta någon så själv, men det ska ändå bli skönt att hamna i en grupp med blandade knas. Det enda tråkiga med nya gruppen är att jag har skola egentligen varje gång som vi ska ses, men det får lösa sig på något sätt.