Tittut idag

Idag var vi på tittut, det var trevligt som vanligt. Glömde dock fråga föräldrarna till pojken med hjärtfel om hur det är, man pratar och pratar och sedan är tiden slut. Det är svårt att lära känna varandra riktigt när alla har så mycket att berätta så att man aldrig blir klar liksom. Fast det är trevligt ändå! Det var en ny flicka där idag också. Man får ju lite perspektiv på tillvaron av att vara där också, Oscar var det enda barnet där idag som har en diagnos... Visserligen inte mycket att hänga i julgranen eftersom den är så ovanlig, men iaf, vi vet ju varför han är som han är. De andra föräldrarna vet ju inte alls. Det verkar också som att vi haft det relativt lätt med Oscars uppfödningssvårigheter i jämförelse, T tyckte det kändes jättebra att "det är ju inte så illa med Oscar trots allt!", men jag kände väl mest att det var synd om de andra föräldrarna. Jag vet ju hur jobbigt jag har haft det med Oscar. Stackars pappan till lilla nya flickan verkade fortfarande ha svårt att acceptera allt, vilket ju inte blir lättare av att inte få sova, oroa sig för att hon får i sig ordentligt och inte kräks, och fortsätta utreda...
Nä, vi har helt enkelt haft tur som trots allt fått diagnos så snabbt på Oscar!