onsdag 13 januari 2010

Kräks...

De ringde från lillskrotens dagis och sade att han hade spytt 3 ggr... Suck... Så nu är det avbrott i inskolningen. Men jag tror inte att han är magsjuk, utan det är allt slem och sedan hosta, han spyr så lätt av det. Dessutom hade han väl gråtit och då blir det ju ännu värre tyvärr... Han har iaf inte spytt något hemma eller varit dålig i magen.

Jag börjar också noja mer och mer för att han eventuellt ska ha hjärtfel. Det verkar som att de mediciner han tar (pulmicort och airomir) verkar vara vanliga hos barn med hjärtfel, och att lungproblem också är det. Dessutom verkar det som att det inte är ovanligt att hjärtfel inte upptäcks med bara stetoskop. Tydligen är det så att ju större "hål" i hjärtat man har desto mindre hörs blåsljudet. Läste någonstans att en läkare hade förklarat det som att vissla - om man gör ett litet o så visslar man och det låter mycket, men om man gapar så låter det ju inte alls... Blä, så nu nojar jag för det också. Vill att vi ska få den där kallelsen till hjärt-ultraljud så det är ur världen sedan. Sedan nojar jag för vad som händer om det nu skulle visa sig att han har hjärtfel, tänk om man inte kan operera? Läste en bok där en pojkes hjärtfel inte hade upptäckts förrän han var 13 år, och då hade kroppens organ ställt om sig efter det dåligt fungerande hjärtat så det var för sent att operera, han skulle antagligen inte klara en operation. Så den pojken kommer att dö i förtid, kanske när som helst. Väldigt sorgligt. Och en hjärtoperation är ju ingen liten sak heller. En i vår grupp på tittut har en pojke som opererats flera ggr för sitt hjärtfel trots att han är lika gammal som Oscar, och de sade att han ofta har mardrömmar och att det tydligen är en vanlig reaktion på operationer hos så små barn. Det är tydligen deras sätt att bearbeta det, men det måste vara jättejobbigt för både föräldrar och barn ändå. Jag ska fråga dem lite mer imorgon då vi ska till tittut. Det ska iaf bli trevligt att komma dit, det känns som att ju äldre Oscar blir, desto viktigare blir det att träffa andra små knasbarn och deras föräldrar. Det blir ju bara tydligare och tydligare hur stor skillnad det är på honom och "normala" barn i samma ålder, och så kommer det ju att fortsätta helt enkelt.

Men om man bortser från att han spydde idag så går det iaf hyfsat med inskolningen, så det finns hopp trots allt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar