Funkisveckan 2

Det är inte lätt att vara en liten storebror. Och det är inte lätt att vara en liten storebror till någon som inte är som alla andra, någon som är bebis mycket längre än andra. Hugo har det inte helt lätt och blir som "stor" lätt undanskuffad för lillebrors behov, och vi kräver en hel del av honom. Men han är ju inte stor, han är bara 3,5 år, det är inte stort. Det gör att Hugo ofta ger sin bror tjuvnyp. Det är normalt för syskon. Vad som inte är normalt är att Oscar inte kan ge igen, och att detta har pågått i snart två år. Hugo får INTE slå/nypa/klösa Oscar. Men samtidigt förstår jag honom ibland. När Oscar var liten ignorerade han Hugo totalt, det var inte förrän han var över ett år som han ens erkände Hugos existens. Och varje dag när vi kom och hämtade på dagis kom Hugo fram till vagnen och sade glatt "HEJ OSCAR!". Och fick ingen reaktion. Och slog honom. Och fick en arg mamma. Och en ledsen lillebror. Nu för tiden kan Oscar le och skratta mot Hugo, men han är på sin vakt, och det förstår jag. Han har ju blivit slagen så många gånger utan anledning, klart man är lite avvaktande då. Han börjar ofta skrika utan att Hugo gör något, bara Hugo ligger bredvid. Och då är det inte så lätt att vara snäll, när det inte blir någon skillnad på den reaktion man får, oavsett om man är dum eller snäll. Dessutom kan ju inte Oscar ta försiktigt, och då upplever Hugo att Oscar slår honom när han bara vill känna på honom. Detta kämpar vi med varje dag. Att säga åt Hugo att han måste berätta när Oscar "slår" honom så att vi kan säga åt Oscar. Att förklara för Hugo att han måste respektera när Oscar inte vill, oftast när han kramar för hårt. Att förklara (eller snarare visa) för Oscar att det är okej om Hugo ligger bredvid, så länge Hugo bara ligger där utan att röra honom så är det okej. Vi försöker använda "var försiktig" istället för "var snäll", för det senare skapar så mycket negativa känslor och jag är rädd att Hugo ska identifiera sig som "dum".

Det är svårt att vara mamma helt enkelt, och jag tror att jag delar allt det här med de flesta flerbarnsföräldrar, men problemet här är att det är så utdraget. Därför blir jag så lycklig en dag som denna när båda var nöjda, och båda var nöjda TILLSAMMANS.