Jag är så trött på att vara tråkig!

Förut var jag rolig och intressant. Det är jag inte längre. Och det är så tråkigt att vara tråkig! Det känns som att det enda jag har att prata om är mina barn, vilket ju till viss del är intressant för de som känner oss, men förut kunde jag vara intressant och ha intressanta diskussioner om allt möjligt. Förut var jag en person som respekterades för mina åsikter, nu vet jag knappt varför jag tycker som jag tycker. Eller - vissa åsikter är ju så djupt rotade så att de aldrig går att rubba, men ändå. Kanske skulle det vara enklare om fler av mina kompisar hade barn, men det är det ju nästan inga som har, bara tre. Och av dessa är det bara en jag träffar någorlunda ofta. Jag längtar faktiskt till att komma tillbaka till skolan nu, och få vara någon som har något att säga ibland!