Idag är sorgen här igen

Stark och nära. Och jag är så långt långt ifrån den jag var förut. En väns pappa dog igår, i cancer som min pappa, och allting kommer tillbaka. Jag sörjer över min pappa, hennes pappa, henne och mig. Över att livet är så jävla jobbigt och orättvist. Över de år som vi inte får tillsammans, jag och pappa, mina barn och pappa. Mina syskon, min mamma, min farmor, min farbror, min faster och pappa. Över att jag inte klarar av att låta bli att vara avundsjuk på de som får leva så många år mer än min pappa. Över att jag varje dag ser äldre personer och tänker att det kunde väl ha varit de istället. Det är inte trevligt att vara så elak och ogin, även om det bara är inför mig själv, det kan jag lova. Och då sörjer jag över att jag tydligen kan vara sådan, att jag inte står över sådant. Så idag är en tung dag.