Avlösarservice och assistanstimmar...

Efter mycket meck har vi nu äntligen fått avlösarservice beviljat för att kunna gå en ordentlig teckenkurs. Vi sökte också timmar för att kunna vara ensamma med Hugo 6 timmar varannan helg, men det kommer vi antagligen att få avslag på, för tydligen är det så att man förväntas kunna avlösa varandra om man är två föräldrar. Men skönt att ha sökt i alla fall. Så igår lämnades Oscar för första gången med avlösare. Vi hade själva valt avlösare, och den vi valde är min systers sambo som Oscar är väldigt förtjust i, men trots det så var jag ganska orolig. Oscar är ju en mycket bestämd liten kille, och om han är missnöjd med situationen så kan han absolut gråta och skrika tills det blir 'rätt' (enligt honom då) och detta kan pågå i flera timmar. Men det gick jättebra! Han var glad och nöjd hela kvällen och B tyckte att det var mysigt. Så nu vågar jag hoppas på att det här ska fungera!
Vi träffade också en person på det assistansbolag vi valt till avlösningen, och han tyckte att vi skulle söka assistanstimmar. Det känns lite kluvet. Ja, Oscar kan inte göra sig förstådd annat än genom att visa om han vill eller inte vill, och man måste känna honom för att kunna läsa honom. Och han kan inte klä på sig eller förflytta sig utomhus och han måste ha blöja. Och ja, han måste passas för att han ibland gör sig illa, och underhållas för att han har en del tråkiga beteenden (främst dunka huvudet/klösa i öronen/peta i näsan tills det blöder) som han pysslar med så fort han tycker att det är tråkigt. Och det är grundläggande behov att få hjälp tex med sin hygien, kommunikation och påklädning. Men samtidigt är han ju så liten fortfarande. Han behöver inte en massa mediciner. Han kräver inte mycket mer än en normal 9-månaders. Problemet är ju bara att han är ju inte 9 månader, han blir faktiskt 3 år i juni. Hur bedömer man då? Jag tycker inte att vi i dagsläget är i skriande behov av assistanstimmar. Men jag kan ju inte neka till att det vore skönt, kanske kunde T gå ner i tid och ta assistanstimmar istället och få mer tid till sjukgymnastik, teckenträning mm. Och personen från bolaget menade också att det är bättre att söka medan man fortfarande orkar med den processen, innan man går på knäna, och det kan han ju ha en poäng i. Samtidigt gör det mig ledsen över att, återigen, tvingas älta allt som är annorlunda med Oscar, allt han inte kan, men borde kunna...