Oscar har lunginflammation, fick ligga inne med syrgas måndag-tisdag och är hemma på permission. Ska tillbaka imorgon. Och Hugo är typ sjuk, dvs pigg och tokvild men får elaka hostattacker så att han nästan kräks. Så han är helt enkelt så jävla jobbig just nu, dessutom så är han på Oscars hjälpmedel hela tiden och på Oscar också. Och Oscar får absolut inte bli ledsen eller upprörd för då hostar han och kräks och kan inte andas och det håller i sig i flera timmar. Dessutom fick vi med oss en ailos hem som Oscar ska inhaleras med var tredje timme. Så jag blir knäpp! Jag får inte vara ifred en enda sekund och det känns som att Hugo och jag bara bråkar. Och T är iväg på teckenkursen nu ikväll. Som tur är så kom min kompis S och gick ut med Assar iaf, men hon kan inte imorgon, ingen kan imorgon. Och jag missar all skola den här veckan, så nu har jag ångest för det också. Jag är så jävla trött på mina barn just nu, och jag vet att jag inte är en bra mamma just nu, men jag orkar inte, jag går sönder. Och så har jag konstant ont i hjärtat och är förkyld. Och lägenheten ser ut som helvete.
Hur orkar man egentligen? Det är liksom inte själva funktionshindret som tar musten ur en utan det är alla jävla sjukdomar och sjukhusbesök, Oscar har varit frisk i MAX en månad sammanlagt detta år.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar